Teckenspråk

”Den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda teckenspråket”

Språklagen, 14 §, SFS 2009:600, Regeringskansliet, 2010.

För att få veta mer om teckenspråk och hur man kan arbeta med språkutveckling och litteratur i barn-/elevgrupper där svenskt teckenspråk används har vi intervjuat Gunilla Christersson Vigert som har en bakgrund som dövlärare, läromedelsproducent, skolledare och lärarutbildare.

 

Hej Gunilla!

Berätta, vad betyder det att jobba med språkutveckling och litteratur för dig?

Genom språket erövrar vi världen. Kommunikation är vårt absolut viktigaste verktyg för att i samspel med andra bygga relationer, tänka, utforska, lösa problem och tillägna oss kunskap. Så vad kan vara viktigare än att arbeta med språkutveckling.

Litteratur är en ovärderlig källa att ösa ur för att inspirera alla barn att utvecklas både kognitivt, språkligt och för att bygga en förståelse för sig själv och sin omvärld oavsett vilket språk vi kommunicerar på.

 

När kom du första gången i kontakt med teckenspråk?

Teckenspråk har varit mitt andraspråk under den största delen av mitt liv. Redan som tjugoåring mötte jag för första gången detta underbara språk. Men det var först när jag några år senare fick en djupare kontakt med döva vänner och arbetskamrater som jag obehindrat kunde kommunicera på teckenspråk.

Jag hade senare också förmånen att vara del i det paradigmskifte det innebar när Riksdagen 1981 erkände svenskt teckenspråk som dövas förstaspråk och när specialskolans läroplan 1983 slog fast att döva barn skulle få sin undervisning på svenskt teckenspråk och skriven svenska.

För döva barn är vägen till språkutveckling, läsande och lärande, tvåspråkig. Genom mitt första tvåspråkiga läromedel Adams bok gav vi teckenspråkiga barn möjlighet att använda båda sina språk för att utveckla sitt teckenspråk och för att erövra såväl svenska språket som läsandets och skrivandets konst. Jag har också under många år aktivt arbetat för att barn med hörselnedsättningar ska få tillgång till teckenspråk för att kunna välja språk utifrån situation och samtalspart.

 

Kan du berätta lite kort om svenskt teckenspråk?

Svenskt teckenspråk är ett språk som kan uppfattas med synen och som uttrycks med händerna i samspel med ansikte och överkropp. Visuella språk har möjlighet att använda helt andra strukturer än talade språk. När till exempel talade språk är hänvisade till att rada upp orden efter varandra, kan tecknade språk uttrycka flera saker simultant med händer, blickriktning, mun och ögonbryn etcetera. Ibland motsvaras flera svenska ord av ett enda tecken och ibland behövs det flera tecken för att uttrycka innebörden av ett ord. Skillnaderna mellan tecknade och talade språk handlar alltså både om lexikon och grammatik, viket gör det helt omöjligt att tala svenska samtidigt som man talar svenskt teckenspråk.

 

Vilka använder teckenspråk?

Teckenspråket har uppstått och utvecklats spontant i samspel mellan människor som är döva. Det finns inga exakta siffror på hur många teckenspråkstalare vi har i Sverige idag. Parkvall (2015) redovisar i sin bok att svenskt teckenspråk är modersmål för ca 13 000 personer varav ca 8 000 döva och ca 5 000 barn till döva.

Idag är det dock väldigt många andra grupper som upptäckt teckenspråkets unika möjligheter. Då flertalet barn som föds döva idag vid tidig ålder får ett cochleaimplantat, CI, utvecklar de oftast en förmåga att uppfatta och utveckla talat språk (CI är ett avancerat hörhjälpmedel som består av en inopererad del och flera yttre delar. När de yttre delarna är frånkopplade uppfattar CI-bäraren inga ljud). Döva personer med CI och människor med hörselnedsättningar har ofta stort utbyte av att kunna välja teckenspråk i sammanhang där de har svårt att höra eller när de bara vill kunna kommunicera utan ansträngning. Det finns även ett mindre antal personer som på grund av andra svårigheter att använda talat språk kommunicerar på teckenspråk. Till sist är det många hörande som fått möjlighet att utveckla språket och som använder det i kommunikation med teckenspråksanvändare i sitt arbete, i familjen eller på sin fritid. Totalt beräknade Parkvall att det 2015 fanns cirka 30 000 teckenspråksanvändare i Sverige.

 

Men det är väl fler målgrupper som använder teckenspråk?

Intresset för teckenspråk är stort och det är många som av olika anledning har nytta av att använda tecken som stöd för sin kommunikation och språkutveckling. Tecken används ofta med stor framgång till exempel tillsammans med barn med språkstörning, barn med diagnos inom autismspektrumtillstånd, barn med intellektuell funktionsnedsättning och barn med annat modersmål. Det är också vanligt att förskolor visualiserar sitt språk med tecken för att stödja såväl språk- och kognitiv utveckling som uppmärksamhet.

Det är dock viktigt att betona att de sällan använder svenskt teckenspråk, utan de använder oftast tecken hämtade från teckenspråket men följer det svenska talet. De använder alltså inte teckenspråkets grammatik och struktur och man kan därför inte säga att de pratar svenskt teckenspråk. Det finns inget samlingsbegrepp för detta sätt att använda tecken som stöd, men några vanliga begrepp som används är: TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), TSS (tecken som stöd), svenskt tal med stöd av tecken eller på engelska key word signing.

 

Vad är skillnaden mellan teckenspråk och TAKK / TSS?

Teckenspråket är ett fullödigt språk som står för sig själv. Ett levande uttrycksfullt språk att tänka, skämta, resonera, diskutera och skapa med. Och som jag förklarade tidigare är det helt omöjligt att prata teckenspråk samtidigt som man pratar svenska.

TAKK, TSS och andra former av tecken som stöd till svenskt tal är inga språk, utan kommunikationsstöd till talat språk. Enskilda tecken hämtade från eller inspirerade av teckenspråk används som stöd för den talade kommunikationen. Alla dessa typer av stöd för talspråklig kommunikation är av stort värde för barn och vuxna som har behov av detta, men de ska inte förväxlas med svenskt teckenspråk.

För flera grupper barn räcker inte enstaka tecken till för deras språkutveckling. Barn som använder hörapparat eller CI, dövblinda barn och barn som inte kan utveckla tal men också barn som växer upp i familjer där en eller flera familjemedlemmar kommunicerar på svenskt teckenspråk har behov av att tillägna sig, utveckla och använda svenskt teckenspråk.

 

Kan man använda mer ”drag” från teckenspråk för att utveckla TAKK?

Ja, jag tror att de som använder tecken som stöd till talet skulle kunna vinna på att lära sig av teckenspråkets visuella uttrycksformer. Att utöver att använda tecken också ta kontroll över sitt kroppsspråk och medvetet använda till exempel gester, ansiktsuttryck, pekningar och blickriktningar skulle troligen ge barnen ännu bättre möjligheter att förstå och kunna uttrycka det man vill.

Även om det är bra att man talar långsammare när man stödtecknar, upplever jag att talrytmen, intonationen och inlevelsen lätt blir lidande om man försöker använda för många tecken. Jag upplever därför att det ofta kan vara bättre att använda färre tecken och kombinera det med naturliga gester så att talet förblir naturligt och engagerat.

 

I vilka skolformer används svenskt teckenspråk?

”För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket.”

Läroplan för förskolan, Lpfö 18, Kommunikation och skapande, sid 9.

Stat och kommun har enligt språklagen ansvar för att barn och ungdomar som behöver svenskt teckenspråk ska få möjlighet att utveckla och använda språket. Detta betyder att alla skolformer ska kunna erbjuda denna möjlighet till förskolebarn och elever i grund- och gymnasieskola.

De flesta förskolebarn i behov av svenskt teckenspråk är idag inkluderade i landets förskolor. I vissa kommuner/regioner erbjuds förskolor eller förskoleavdelningar med särskild kompetens i teckenspråk och kring vad det innebär att vara flerspråkig där svenskt teckenspråk är ett av språken.

I Sverige finns det fem statliga specialskolor där grundskoleelever som är döva eller har hörselnedsättning kan få tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö och i Örebro finns en gymnasieutbildning för döva och hörselskadade elever. Specialskolorna arbetar utifrån en egen läroplan där ämnet Teckenspråk för döva och hörselskadade ingår. Det finns även ett mindre antal kommunalt finansierade skolor som erbjuder tvåspråkig undervisning (teckenspråk och svenska). Några av dessa riktar sig till barn med hörselnedsättning och kallas hörselklasser. Idag erbjuder de svenskt teckenspråk som ett andraspråk. De kommunala utbildningarna följer grundskolans läroplan och eleverna har då inte automatiskt ämnet teckenspråk på schemat men har möjlighet att som elevens val välja Teckenspråk för hörande.

Vid högre studier använder vanligen teckenspråkiga ungdomar teckenspråkstolkar under sina utbildningar.

Idag finns det många barn i våra förskolor, grund- och gymnasieskolor som är i behov av svenskt teckenspråk, men som inte alltid erbjuds denna möjlighet. För att ett barn ska kunna utveckla sitt teckenspråk behöver de kontinuerligt använda språket i kommunikation med andra teckenspråksanvändare, helst både barn och vuxna. Många av barnen är inkluderade i lärmiljöer där det inte finns andra jämnåriga teckenspråksanvändare att kommunicera med. Det saknas dessutom inte sällan pedagoger med kompetens i och om svenskt teckenspråk och lärmiljön är oftast byggd utifrån att kommunikationen sker i talad form. I många fall finns det en eller ett par pedagoger som kan kommunicera på teckenspråk eller någon form av tecken som stöd med barnet/eleven. Barnen/eleverna får därmed sällan tillgång till en lärmiljö där teckenspråket kan utvecklas naturligt i kommunikation och samspel. I motsats till de flesta andra flerspråkiga barn, har många av barnen som behöver teckenspråk inte tillgång till någon fullt teckenspråkig miljö hemma. Detta gör att förskolan/skolan får en extra viktig roll för att barnen/eleverna ska kunna tillägna sig, utveckla och använda svenskt teckenspråk.

 

Hur likt är svenskt teckenspråk andra teckenspråk i världen?

Teckenspråket är, som jag nämnde tidigare, inte något konstruerat språk utan teckenspråken har vuxit fram när döva människor träffat varandra och haft ett behov av att kommunicera. Det finns nedteckningar som visar att det fanns teckenspråk redan på romartiden. Ofta har teckenspråken hittat en gemensam form på skolor för döva barn världen över. Det är alltså naturligt att varje land har sitt teckenspråk. När man möter teckenspråk från olika delar av världen ser man också hur starkt knutna språken är till landets kultur och vanor. Svenskt teckenspråk är till exempel så relativt avvägt ”lagom” i sitt uttryck som vi svenskar är kända för att vara, medan jag upplever att amerikanskt teckenspråk har större och vidlyftigare rörelser i sitt språk. Thailändskt teckenspråk uppfattar jag som gracilt med mindre och mjukare rörelser medan jag tycker mig se att kenyanskt teckenspråk innehåller mycket hela händer och rörelseimiterande kroppsrörelser.

Även om teckenspråket inte är internationellt bygger alla teckenspråk på ett visuellt tänkande. Det gör att drivna teckenspråksanvändare kan visualisera sitt teckenspråk så att de kan kommunicera med människor som använder teckenspråk från andra delar av världen. Jag upplever att min kunskap i och känsla för svenskt teckenspråk har fördjupats när jag fått möjlighet att möta teckenspråkiga personer från andra delar av världen.

 

Vad innebär det rent konkret, hur pratar man teckenspråk?

Oj, hur beskriver man det med ord … Jag skulle kunna beskriva det som ett tyst tredimensionellt ”filmskapande”. Med händer, mimik, munrörelser och förfinade noga avvägda ”gester” målar den som tecknar upp berättelsen i ”rummet” framför sin kropp. Berättaren placerar ut saker och personer i det tänkta rummet och hänvisar sedan tillbaka till dessa under det fortsatta berättandet. När den som tecknar återger en dialog tar hen ”roller” så att det tydligt framgår vem som uttalar sig i berättelsen. Tecknen kan uttrycka olika nyanser genom hur de utförs, till exempel genom vilket ansiktsuttryck eller munrörelse de åtföljs av, vilken intensitet tecknet har eller i vilken riktning det utförs. Munnen kan tyckas mima svenska ord och när det handlar om substantiv ser man också ordet eller de synliga delarna av ordet på munnen. Oftast har dock munrörelserna helt andra funktioner i teckenspråk. De kan exempelvis markera storlek på ett föremål man beskriver. Vissa tecken har en helt egen munrörelse som är en del av tecknet men inte har någon koppling till svenska ord. Jag hoppas att mina få exempel kan ge en liten glimt av hur teckenspråket pratas.

 

Vad betyder teckenspråk för språket och samtalet?

Med teckenspråk kan man kommunicera helt obehindrat även om man inte hör, har svårt att höra eller tala. Med teckenspråk kan du dessutom kommunicera genom ett fönster, på långa avstånd och i bullriga miljöer. Teckenspråket är ett uttrycksfullt språk som fungerar lika bra för vardagskommunikation som för vetenskapliga samtal och poesi.

Teckenspråk är precis som alla andra språk ett språk för tänkande, lärande och kommunikation. Idag vet vi från forskning att flerspråkighet är utvecklande för såväl språkutveckling som för den kognitiva utvecklingen.

För många döva barn är teckenspråk nyckeln till kommunikation och lärande. Teckenspråket kan visa dem vägen till det svenska språket och böckernas värld. För andra teckenspråksanvändare kan det fungera som ytterligare en väg till att utveckla sin kommunikation, sin förståelse och sina förmågor.

 

Har du några tips om hur man kan arbeta språkutvecklande med teckenspråk?

Språkutvecklande arbete på teckenspråk skiljer sig inte så mycket mot språkutvecklande arbete på andra språk. Det handlar om allt från att förstå vad en berättelse är för något, till att expandera sitt eget språk på alla plan. Det språkutvecklande arbetet har många dimensioner. Det kan till exempel handla om förståelsen för hur olika texter är uppbyggda, för att en text både har ett synligt budskap och ett budskap som döljer sig mellan raderna, för att bild och text samspelar och för att olika texttyper har olika kännetecken. Allt detta kan lika bra erövras i samtal på teckenspråk som på något annat språk. Sen är det också också centralt i det språkutvecklande arbetet att man bli medveten om det egna språkets användning och form. Då teckenspråket inte har någon skriven form läser och skriver teckenspråkiga barn på svenska. Detta kräver en tidig medvetenhet om hur de båda språken relaterar till varandra. Det är därför viktigt att arbeta med jämförelser mellan hur de båda språken uttrycker samma budskap.

För att kunna stödja barnens språkutveckling måste de pedagoger som leder arbetet både kunna teckna relativt flytande, kunna avläsa barnens teckenspråk och ha goda kunskaper om både teckenspråkets och svenskans struktur och funktion.

Jag anser att det är viktigt att sträva efter att skapa grupper av teckenspråkiga barn. Det är först i naturlig kommunikation i varierade meningsfulla sammanhang som ett språk kan utvecklas fullt ut.

 

Om det inte finns möjlighet till att skapa särskilda grupper av teckenspråkiga barn eller om inte personalen som arbetar med barnen kan teckna flytande, finns det något man kan göra för att ändå arbeta språkutvecklande med dessa barn?

Det här är en svår fråga. Om vi ska följa språklagens intentioner ”Den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda teckenspråket” måste vi arbeta för att skapa en organisation med bemanning och kompetensutveckling som kan möjliggöra detta. Vi lurar både oss själva och barnen om vi försöker hitta genvägar, för de leder med största sannolikhet inte till att barnen får möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenskt teckenspråk. I vissa kommuner/regioner hjälps man på olika sätt åt för att skapa möjligheter att samla flera teckenspråkiga barn/ungdomar i samma utbildning.

Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM erbjuder en kostnadsfri fjärrundervisning i teckenspråk till döva och hörselskadade elever i årskurs 1 – 9 som tillhör specialskolans målgrupp, till de som har döva syskon eller syskon med hörselnedsättning och till barn med vårdnadshavare som är döva eller har en hörselnedsättning. Fjärrundervisningen ligger utanför timplanen och sker efter överenskommelser med hemskolan. Se länk i länksamlingen sist i intervjun.

För inkluderade barn/elever som behöver teckenspråk kan man också på eget initiativ använda modern teknik och skapa digitala mötesplatser där barn och elever kan kommunicera med varandra och med vuxna teckenspråkstalare på teckenspråk. Att skapa nätverk med barn/elever som går i på olika förskolor/skolor i landet på detta sätt ökar deras möjligheter att utveckla sitt teckenspråk. Samtidigt ger det dem chans att lära känna andra barn/ungdomar som, precis som dem, kommunicerar på teckenspråk. Och varför inte som ett nästa steg också gå utanför landets gränser och skapa forum med teckenspråksanvändare i andra länder.

Digitala forum kan även användas för att komma i kontakt med teckenspråkiga som är aktiva i olika delar av vårt samhälle. Kanske kan man via Skype få träffa någon som arbetar som till exempel elektriker, skådespelare eller kock eller någon som är aktiv inom en fritidsaktivitet som kan berätta och samtala om sitt yrke/intresse på teckenspråk.

Filmade berättelser på teckenspråk, som till exempel i Polyglutt, är också en väg att bjuda in teckenspråk av god kvalité i förskolor och skolor.

 

Hur är det med teckenspråk och litteratur – hur kan man arbeta med till exempel boksamtal?

Boksamtal på teckenspråk kan antingen vara en- eller tvåspråkiga. Du kan välja ett enspråkigt boksamtal där ni på teckenspråk samtalar om bokens innehåll och stil, illustrationerna och om teckenspråket i berättandet. Eller istället välja att utöver detta även lyfta fram den skrivna texten i boken och ha ett tvåspråkigt boksamtal. Ni för då ett boksamtal på teckenspråk där ni även reflekterar och har en dialog om den svenska texten i boken.

Det är naturligt att starta med att barnen får göra hypoteser om bokens innehåll utifrån bokens titel, vilket innebär att man tittar på den svenska titeln och vad den ger för signaler om innehållet. Samtidigt kan barnen få funderar över hur titeln skulle kunna uttryckas på teckenspråk.

I vissa fall kan det vara spännande att arbeta kontrastivt och låta barnen analysera hur de olika språken uttrycker samma sak. Om den som tecknar berättelsen till exempel använder sig av perspektivbyten, dvs tar roller, kan barnen få utforska hur detta uttrycks i den svenska texten.

 

Det du beskriver här förutsätter att barnen kan läsa, hur kan man arbeta med barn som inte kan läsa?

Första steget mot läsning är att förstå att texter kommunicerar ett budskap! Det finns mycket att arbeta med innan barnen kommer till det faktiska läsandet. I boksamtal och i andra samtal om texter, när barnen låtsasskriver, när de lyssnar till sagor eller när de vill veta vad det står på skyltar etcetera, bygger de upp den förförståelse som de behöver för att kunna erövra läsandets konst. I förskolan arbetar vi framför allt med att skapa en nyfikenhet på text, ett sug efter att lära sig att läsa och en massa förförståelse som skapar förutsättningar för att de, när de är redo för det, ska lära sig läsa.

Teckenspråkiga barn lär sig läsa på olika sätt. Förenklat kan jag beskriva det som att några barn har tillräcklig hörsel för att kunna lyssna in hur det svenska språket låter och kan använda den förmågan till att avkoda orden i texten. Det förutsätter dock att de även har ett ordförråd som gör att de känner igen de ord de avkodar och förstår vad de betyder. Andra barn har aldrig hört de svenska orden i talad form och har ingen bild av hur de låter. För dem handlar det inte om att avkoda, utan om att känna igen skrivna ord och förstå hur svenska språket är uppbyggt av ord och meningar. Genom att först möta berättelsen på teckenspråk skaffar de sig en förförståelse som gör det lättare att klura ut vad orden och meningarna i texten vill berätta. En del barn lär sig läsa genom en blandning av dessa båda tillvägagångssätt.

Sen är det som för alla barn, man lär sig att läsa och skriva genom att LÄSA, LÄSA och LÄSA! Först tillsammans med någon som redan kan läsa och sen på egen hand.

 

Kan man använda teckenspråk i hela barn-/elevgruppen?

Polyglutt erbjuder böcker som är översatta till svenskt teckenspråk av en berättare som har teckenspråk som sitt förstaspråk. I bakgrunden hör man en speakerröst som läser berättelserna på svenska. Detta möjliggör att de teckenspråkiga barnen kan få berättelsen på ett rikt och nyanserat teckenspråk samtidigt som de övriga barnen kan lyssna till berättelsen på rik och nyanserad svenska. De barn som inte kan teckenspråk kommer säkert ha glädje av teckenspråkets sätt att visualisera. Många delar av teckenspråksberättelsen förtydligar säkert innehållet och hjälper barnen att koppla ihop det som händer på bilderna med berättelsen även om de inte förstår teckenspråk fullt ut.

Det kan dock vara klokt att vara observant på om de teckenspråkiga barnen som också hör berättarrösten blir störda av att få båda språken samtidigt. Om syftet är att barnen ska få ta del av berättelsen på teckenspråk, kan det vara bättre för dem att få se berättelsen utan ljud. Om man vill arbeta med hela gruppen föreslår jag att man låter de teckenspråkiga barnen få möjlighet att titta på teckenspråksberättelsen utan ljud innan man använder den gemensamt med hela gruppen. Detta är särskilt viktigt om de teckenspråkiga barnen spontant oftast väljer att kommunicera på svenska. Jag har sett många exempel på när dessa barn har svårt att koncentrera sig på teckenspråksberättelsen om den åtföljs av en röst.

Man behöver även ha i åtanke att barn med hörselnedsättning som normalt kommunicerar på svenska kan ha svårt att höra vad berättarrösten säger när de inte har möjlighet till läppavläsning.

 

Hur kan man använda teckenspråksfilmerna som finns i Polyglutt i barn-/elevgruppen?

Det är underbart att fler och fler böcker blir översatta till teckenspråk av god kvalité. Både i verksamheter där man kommunicerar på teckenspråk och i verksamheter med inkluderade barn/elever i behov av teckenspråk kommer de vara en enorm tillgång för arbetet med språk och litteratur.

Det ger barnen/eleverna en möjlighet att se teckenspråk användas av personer som har teckenspråk som sitt förstaspråk. De får språkliga förebilder och får se exempel på ett rikt och nyanserat teckenspråk som använder språkets hela arsenal av uttrycksformer. De får också uppleva att de som tecknar har olika sätt att utrycka sig. Via arbetet med teckenspråksberättelserna har barnen möjlighet att expandera sitt teckenförråd och bygga en förståelse för hur man berättar på teckenspråk. Och inte minst skapa sig den förförståelse som jag beskrev tidigare.

Innan man planerar hur man ska använda materialet måste man tänka igenom vad det är man vill uppnå. Är syftet att alla ska få njuta av en spännande bok tillsammans? Är syftet att ha ett boksamtal där barnen får möjlighet att upptäcka berättelsens dramaturgi? Är syftet att de ska få kunskaper inom ett nytt ämnesområde? Är syftet att barnen ska få utforska hur teckenspråket beskriver känslor? Eller är syftet att de med inspiration av boken ska samtala om olika känslor? När man väl bestämt sig för vilket syfte man har, måste man tänka igenom hur man ska skapa så goda förutsättningar som möjligt för att varje barn utifrån sin förförståelse och sina kommunikativa strategier ska kunna vara delaktiga och nå så långt som möjligt mot målen.

I blandade barngrupper kan det vara en stor vinst att barnen vid vissa tillfällen får titta på, respektive lyssna till boken tillsammans på en storskärm eller filmduk. Det ger en känsla av gemenskap och tillhörighet. De barnen som inte behärskar teckenspråk kan bli nyfikna på teckenspråket och bli intresserade av att lära sig mer.

Om man har en blandad barngrupp där endast ett fåtal behärskar teckenspråk behöver man dock se till att skapa förutsättningar för att alla barn kan vara delaktiga i samtalen innan och efter man ser/lyssnar till boken. Antingen genom att man har de samtalen i delad grupp, teckenspråkig respektive på svenska, eller att en pedagog tolkar både i samtalen innan man ser/lyssnar till boken och i boksamtalen. Att tolka mellan teckenspråk och svenska åt barn kräver dock både att man behärskar teckenspråk och att man har en vana att kommunicera med barn.

Det kan vara klokt att växla mellan att ibland ha boksamtalet i en blandad grupp med någon som tolkar och ibland dela gruppen så att alla som behärskar teckenspråk är i en egen grupp. I det senare fallet får båda grupperna möjlighet att tränga djupare in i berättelsen på sitt språk. Samtal med tolk sker alltid på viss bekostnad av flytet i samtalet och det är risk att alla inte får samma chans att komma till tals. Den fördröjning som uppstår när tolken översätter gör att de barn som får del av den tolkade versionen inte hinner komma till tals, samtalet har redan hunnit gå vidare innan de fått ta del av det som sagts. Jag har även sett många exempel på boksamtal där en pedagog fungerade som tolk, men där samtalet inte nådde det djup som barnen hade förutsättningar för att nå. Allt för mycket av pedagogernas energi gick åt till att få alla delaktiga på bekostnad av att tränga djupare in i det man samtalat om. I de delade grupperna får alla troligen lättare att delta och komma till tals i samtalet på samma villkor.

Polyglutts material på teckenspråk kan givetvis även med fördel användas i modersmålsundervisning, i teckenspråksutbildningar för syskon till teckenspråkiga, i föräldrautbildningar och i kompetensutveckling för pedagogisk personal.

 

Har du förslag på några resurser eller hjälpmedel (relaterade till teckenspråk) man kan använda i barn-/elevgruppen?

Stockholms universitet erbjuder ett kostnadsfritt teckenspråkslexikon med 15 000 tecken: https://teckensprakslexikon.su.se/

Teckenspråkslexikonet finns även som app: https://www.skolappar.nu/svenskt-teckensprakslexikon/

UR:s produktion på teckenspråk erbjuder mer teckenspråkigt material: https://urskola.se/Produkter?ur_subject_tree=teckenspr%C3%A5k

Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM:s tjänst ”Hitta läromedel” hjälper dig att hitta läromedel på teckenspråk för alla åldersgrupper: https://www.spsm.se/laromedel/hitta-laromedel/

 

Om man vill lära sig mer om teckenspråk, vart kan man vända sig?

Det mest effektiva sättet att lära sig teckenspråk är att träffa döva vuxna och lära sig genom att kommunicera i meningsfulla sammanhang. Det är dock inte alla som har den möjligheten men om man kontaktar den närmaste dövföreningen kan de hjälpa till med information om viken kursverksamhet som finns i närområdet.

Ungdomar har möjlighet att välja teckenspråk som språkval i grund- och gymnasieskola och för äldre finns det möjlighet att söka till Teckenspråkslinjen på en del folkhögskolor. www.folkhogskola.nu. Avdelningen för teckenspråk vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet ger akademiska utbildningar i teckenspråk på olika nivåer https://www.ling.su.se/utbildning/teckenspråk.

Föräldrar har rätt till en första kostnadsfri teckenspråksutbildning via landstinget och därefter till en fördjupande TUFF-utbildning som SPSM arrangerar. SPSM ansvarar även för teckenspråksutbildningar för syskon och barn till döva.

 

Har du några boktips också?

Språkrådet skriver om svenskt teckenspråk: http://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/svenskt-teckensprak

Skolverket: Teckenspråk och tecken som stöd i förskolan Carin Roos, Högskolan Kristianstad https://larportalen.skolverket.se/LarportalenAPI/api-v2/document/name/P03WCPLAR125329

Jag ser vad mitt barn säger. Video om teckenspråk: https://www.youtube.com/watch?time_continue=33&v=8WDrK4L7wyY&feature=emb_title

SPSM:s stödmaterial kring teckenspråk och tvåspråkighet: https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/

SPSM erbjuder fjärundervisning i teckenspråk för barn, årskurs 1 – 9. https://www.spsm.se/skolalternativ/lar-dig-svenskt-teckensprak/fjarr–undervisning-i-tecken–sprak/

Språkplan för specialpedagogiska skolmyndigheten. Specialskolorna för elever som är döva eller hörselskadade. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2017).

 

Hur kommer man lättast igång med teckenspråk på förskolan/skolan?

Om man har barn/elever som är i behov av svenskt teckenspråk måste det finnas en organisation som möjliggör detta. Det måste finnas utbildade pedagoger med full teckenspråkskompetens. Det bör även finnas flera teckenspråkiga barn/elever i samma grupp/klass.

Om man vill väcka intresset för svenskt teckenspråk hos andra barn/elever kan man med fördel börja med att lyssna till en av Polyglutts böcker så att alla barnen vet innehållet i berättelsen och därefter titta på teckenspråksversionen av samma bok och utforska hur teckenspråket uttrycker samma saker. Vissa saker är väldigt visuella och lätta att förstå.

 

Något avslutande råd, uppmuntran eller annat du tycker är viktigt?

Många barn som har behov av svenskt teckenspråk har andra modersmål än svenska. För de av barnen som kan ta del av de talade versionerna är det fantastiskt att kunna få möjlighet att växla mellan de olika språkversionerna som Polyglutt erbjuder. I de fall barnen inte kan lyssna till böckerna kan det vara en hjälp för vårdnadshavarna att ta del av innehållet i böckerna på sitt eget modersmål för att kunna föra bättre samtal med sina barn runt böckerna. Många nyanlända barn har stöd av att kunna ta del av böckerna på sitt modersmål, på teckenspråk, med TAKK och på svenska.

Teckenspråk är ett fantastiskt spännande språk som erbjuder nya dimensioner som vi som är vana vid talspråklig kommunikation inte ens visste fanns! Var nyfiken och börja utforska, kanske är det ett språk du blir sugen på att lära dig.

Bidra till att alla de barn som behöver svenskt teckenspråk får möjlighet att lära sig, utveckla och använda sitt språk, de har rätt till det!

Jag hoppas att Polyglutt får fortsätta att producera böcker för alla åldrar på teckenspråk. Det behövs fler!