Flerspråkighet

Läroplanen kontra verkligheten

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål, om barnet har ett annat modersmål än svenska.”/Lpfö 18

Detsamma gäller barn som tillhör en nationell minoritet.

Och hur gör man det på bästa vis?

”Många pedagoger upplever att det är utmanande att arbeta språkstödjande med barn som har ett annat modersmål än svenska – speciellt om de själva inte talar barnens språk. Men flerspråkighet i förskolan handlar inte om modersmålsundervisning, utan att ge barnen möjligheter att använda alla sina språk under dagen.”

Citatet är från boken Flerspråkighet – Alla Barn, alla språk, alla dagar! av Mahroo Khousravi (2017, s. 16), förskollärare och språkutvecklare på Bosgårdens pedagogiska enhet i Mölndal. Tillsammans med sina kollegor belönades hon med Europeiska kvalitetsutmärkelsen i språk 2016. Boken ger konkreta exempel på arbetssätt som främjar flerspråkighet, samt visar hur den pedagogiska verksamheten kan planeras och organiseras för att lyfta flerspråkigheten.

Mahroo Khousravi beskriver bland annat hur de förändrat sitt arbetssätt, från att de flerspråkiga barnen tränade sitt modersmål tillsammans med en pedagog avskilda från resten av gruppen, till att låta alla barn vara med på de flerspråkiga aktiviteterna, titta på film eller lyssna på böcker på sina kompisars språk. ”Vi märkte att det fick hög status hos barnen att ha kunskaper i ett annat språk än svenska. Att kunna ett annat språk blev något unikt istället för att vara det udda.”

 

Flerspråkighet ska synas varje dag!

”Flerspråkighet ska synas varje dag i verksamheten”, säger Petra Petersen, förskollärare som forskar på hur barn i förskolan använder pekplattor (den term hon använder istället för lärplatta) och vad det har för betydelse för de små barnens deltagande och egna agerande, att bli producentistället för konsument.  Plattans roll för kommunikation på andra språk än svenska är en del av hennes forskningsområde. En ganska enkel sak att genomföra som lyfter flerspråkigheten och skapar värme och igenkänning hos både föräldrar och barn, och som även blir en signal till andra på besök, är att alla som kliver in på förskolan möts av orden ”Hej och välkommen!” på samtliga språk som finns på förskolan.

Flaggor, kartor och jordglobar är Petra Petersen mer tveksam till, i alla fall som illustration av flerspråkighet och mångkultur: ”det kan vara att klistra på barnet en identitet utifrån ett vuxenperspektiv, hen har kanske aldrig ens varit i det landet”. Och språken breder ju ut sig över nationsgränser så det har ingen riktig motsvarighet vare sig i en flagga eller i en karta. Man kan förstås jobba med dessa utifrån andra perspektiv, som intervjun med Louise Mehdipoor nedan visar.

Mahroo Khousravi berättar i sin bok hur flerspråkigheten genomsyrar förskolan, även i köket där måltidspedagogen skapat en ”Sinnenas vägg” med bilder på frukter, grönsaker och maträtter och vad dessa heter på olika språk.

Det finns många konkreta sätt att arbeta med flerspråkighet som inte behöver vara så svåra. I en artikel i Tidningen Förskolan i ett temanummer om modersmål, #9 – 2017, säger Agneta Kenneberg från Skolinspektionen: ”Det handlar väldigt mycket om förhållningssättet, att man visar ett stort intresse för barnens språk”.

 

Föräldrarna

Inte alla föräldrar vill att barnen talar sitt modersmål på förskolan, i välviljan att deras svenska språk ska stärkas så mycket som möjligt. Här skulle man kunna berätta vad forskningen säger, att ett starkt modersmål stärker de övriga språken barnet använder, att språken kan utvecklas parallellt. Att det därför är viktigt att jobba med båda språken eftersom det gynnar barnen i längden, både under utbildningen och i arbetslivet.

 

Lästips

Mahroo Khousravi Flerspråkighet. Alla barn, alla språk, alladagar! Natur & Kultur, 2017

Anne Kultti Flerspråkiga barns villkor i förskolan – lärandeLiber, 2014

Tidningen Förskolan #9 – 2017 Tema Modersmål

 

Polyglutt

En av möjligheterna med Polyglutt är att lyfta fram och uppmuntra flerspråkighet på ett enkelt sätt. Långt ifrån alla förskolor har pedagoger som kan läsa eller tala de flerspråkiga barnens modersmål – där kommer Polyglutt in med bilderböcker inlästa på många språk.

Att barnen på egen hand kan dela böcker och läsupplever på varandras språk skapar nyfikenhet och intresse. Det stärker det enskilda barnets identitet genom att visa att hens modersmål är lika viktigt som svenskan. Det är förstås också ett stöd för språkutveckling, på barnets alla språk. Många av de vanligast förekommande språken på svenska förskolor finns i Polyglutt.

Det går att lyssna på en bok uppslag för uppslag på de olika språk som finns i barngruppen eller höra hela boken på ett språk i taget. Man kan läsa och lyssna i grupp under den pedagogledda bokstunden, barnen kan också läslyssna enskilt eller flera barn tillsammans. Laxöns förskola i Halmstad – som du kan läsa en intervju med här – tipsar om att ha både enstaka hörlurar för egen lyssning och kompishörlurar, för att skapa avskildhet.

Eller, som Louise Mehdipoor föreslår i intervjun nedan: bjud in föräldrar och låt dem och barnen läsa tillsammans. Det skapar gemenskap och lyfter det språk familjen kanske mestadels talar hemma. Möjligheten att växla mellan modersmålet och svenskan i uppläsningen kan stötta barnens tillägnan av båda språken. Den svenska texten i böckerna i Polyglutt är inte översatt till text på de andra språken utan enbart ljudet hörs, det vill säga man ser texten på svenska men ljudet är på det andra språket, om man har valt att lyssna på ett annat språk än svenska.

Detta har en del pedagoger undrat över, och lyft att det skulle stötta läsinlärningen att visa texten på det översatta språket. Men genom att visa texten på svenska samtidigt som berättelsen läses upp på ett annat språk kan pedagogen, som kanske inte kan språket i fråga, lätt följa med i berättelsen och vara med och samtala om boken.

För att få veta ännu mer om flerspråkighet ute i verksamheterna träffade vi Louise Mehdipoor som jobbar i Rinkeby-Kista i Stockholm. Louise har varit förskollärare i trettio år. Vid intervjutillfället var hon biträdande förskolechef för fyra förskolor, numera är hon förskolerektor. 2015 fick Louise Mehdipoor, i sin tidigare roll som förskollärare och språkansvarig i samma område Priset till Carin Rosanders minne ”för sina nyskapande pedagogiska insatser inom flerspråkighetsfältet i förskolan. Hennes språkutvecklande arbete utmärks av nyfiket kunskapssökande och en strävan att tillvarata och synliggöra barnens olika modersmål och erfarenheter.”

Nittiotre (93) olika språk!

Hej Louise!

Vilken roll tycker du att litteraturen spelar på förskolan?

Litteratur är mysigt, du har lätt att fånga barnen genom böckerna. Som pedagog får man också inspiration. Litteraturen är en bra utgångspunkt för tematiskt arbete, vilket är en kreativ möjlighet att lösa förskolans uppdrag och knyta ihop allt från läroplanen. Med böcker kan man också på ett enkelt sätt skapa samarbeten med föräldrar, och nu har vi extra dragkraft från medias uppmärksamhet på läsning.

Kan du beskriva det område där du jobbar, Rinkeby-Kista?

I Rinkeby-Kista stadsdelsområde ingår områdena Akalla, Hansta, Husby, Kista och Rinkeby. I stadsdelens förskolor talar barnen 93 olika språk. De språk som talas mest är arabiska, somaliska, svenska, turkiska, tigrinja, kurdiska (sorani) och kurdiska (kurmanji).

Området delas av E18. I området förekommer olika boendeformer. Det finns både bostadsrätter, hyresrätter, radhus och parhus i stadsdelen och det ser lite olika ut socioekonomiskt. I de olika områdena inom stadsdelen varierar det vilket språk som dominerar.

I Rinkeby har de flesta barnen ett annat modersmål än svenska, vanligast är arabiska, somaliska och turkiska. I stadsdelen i övrigt är det mer blandat men det bor både andra- och tredjegenerationsinvandrare varav en del betraktar svenska som sitt modersmål. Där talas inte lika många olika språk, men däremot finns bengaliska språk som inte är lika vanligt i Rinkeby. Så man kan aldrig förenkla och prata allmänt om ”flerspråkiga områden” och hur man kan eller ska jobba där, man måste veta mer i detalj för att kunna möta barnen och deras föräldrar.

Hur gör ni då…?

Vi jobbar bland annat mycket med tvåspråkiga böcker och att ta fram böcker som finns på flera språk. Annars uppmuntrar vi också till att berätta utifrån bilderna, om du inte har den på ditt språk. Bjud in föräldrar och låt dem och barnen läsa tillsammans. Att få igång föräldrarna att läsa med barnen är också viktigt!

Jag kan tänka mig att det också finns analfabeter?

Absolut, det finns de som kommer från berättarkulturer där vårdnadshavarna inte kan läsa. Då uppmanar vi alltid till att läsa böckerna tillsammans med barnen genom att berätta till bilderna. Det finns ju även textlösa böcker som är helt tillgängliga för alla oavsett läsförmåga.

Just det, och som paradoxalt nog är ganska svåra att läsa för oss som är så ”textimpregnerade”. Det möter jag ofta bland pedagoger, att man antingen inte har upptäckt bildernas betydelse eller inte fått verktyg för att uttolka bildens språk. Det kräver uppmärksamhet, tålamod och att själv fylla i mellan raderna. Dessutom anses den skrivna texten oftast ha högre status, som att bild är något man ”växer ifrån” när man börjar kunna läsa.

Ja det behöver vi pedagoger absolut träna på, både förhållningssättet och att tolka bilder. Det är ju också ett sätt att möta barnens bokläsning.

Kan du berätta lite om hur ni jobbar med böcker?

Vi närmar oss boken gradvis. Till exempel framsidan, vi tittar alltid först på vad vi ser KONKRET, innan vi läser. Vi scannar boken och visar på smartboard. Vi funderar därefter vad den kan handla om utifrån vad vi ser på utsidan av boken. Vi pratar också om författare och illustratör. Vi skriver upp orden på det vi ser, först på svenska, sedan gruppens övriga språk. Då tar vi hjälp av pedagoger eller föräldrar, vi har inga hemspråks/modersmålslärare.

Så ni startar med orden, med språket?

Ja, pedagogen har sett ut bärande ord för berättelsen men bilden är med från början i och med att vi börjar med att titta på vad vi ser på framsidan av boken.  Vi googlar orden, får upp bilder och gör en lista med ord och bilder som vi tillsammans försöker para ihop. Barnen och gruppen arbetar tillsammans. Barnen får ett ord som de ska försöka para ihop med en bild. Sedan kan barnet kanske säga ordet på sitt modersmål. Kan du säga det här på arabiska? Kan någon på turkiska? Du blir inte utpekad, du får hjälp. Vi leker in orden, och vi leker in boken.

I veckobreven skickar vi med de aktuella orden hem till familjerna för att få in det på alla språk som finns i gruppen.

Men hur då, om inte alla vårdnadshavarna kan läsa svenska – eller kan läsa alls?

Vi skickar alltid med en bild på varje ord.

Veckobrevet, där vi berättar om veckans ord, veckans bok eller vilken bok som ligger till grund för ett eventuellt projekt, ger föräldrarna en chans att hänga med. Kanske kan de låna boken på sitt språk?

Vi har också aktiviteter där vi involverar vårdnadshavarna, som när vi jobbade med Elsa Beskows Farbror Blås nya båt. Vi bjöd in till fika och lät vårdnadshavarna bygga båtar tillsammans med barnen. Vi jobbade konkret där också, hade en balja med vatten där man fick kolla om båten flöt. Det skapade tillfälle till samtal och många skratt.

I och med dessa aktiviteter kan barnen både prata modersmålet med sina vårdnadshavare och svenska med pedagogerna.

Det låter som om det kan ta väldigt lång tid att ”läsa” en bok?

Jo men det är inte alla böcker vi gör sådana djupdykningar i, kanske en bok per termin eller läsår. Vi har också andra typer av läsningar och bokstunder, böcker som väljs för andra syften. Men som sagt, vi jobbar alltid med det konkreta länge innan vi avslutar med att fundera över till exempel tolkningar.

Har du fler exempel…?

Med 5-åringarna har vi jobbat med Lasse Maja-böckerna. De är så spännande och lockar barnen, och bjuder på många vardagsmiljöer och bra ord, som yrken. I en bok som Tårtmysteriet finns bagare, tårtor och olika sorters kakor. Vi jobbar med Listiga räven-tänket, att utifrån boken utforska många områden, här kan man till exempel baka och bjuda på fika.

Då får man också in detta som lyfts inom literacy-begreppet, att en viktig del som läsare är att förstå den praktiska funktionen av text, till exempel recept och inbjudningar?!

Ja, precis, och återigen ett naturligt sätt att involvera vårdnadshavarna.

Tipspromenad är en annan bra aktivitet. Vi har också haft en sagopromenad där fem avdelningars utvalda ”djupdykningsböcker” presenterades och introducerades för barnen.

Istället för att utgå från bara en bok jobbar vi gärna tematiskt. Vi knyter in flera böcker utifrån ett tema, och det som intresserar barnen mest får styra. Under ett tema, Djur, jobbade treåringarna från två avdelningar med husdjur och bondgårdsdjur, fyraåringarna ägnade sig åt havsdjur och femåringarna forskade om dinosaurier. På så sätt kan varje grupp vid ”redovisningen” ta fram något intressant från sitt område och berätta om, istället för att alla jobbar med samma sak. Att göra tvärgrupper innebär också att man kan vara två pedagoger per grupp. Det är både roligt att arbeta tillsammans och lättare att dokumentera.

Kom ihåg att läsningen inte bara är sagor och berättelser, ta med även Faktaböcker – det är en annan genre, ett annat sätt att använda språket.

Ja det ska komma mer faktaböcker i Polyglutt också. Du, detta med tematiskt arbete – det verkar så kreativt och kul och samtidigt lärorikt. Finns det andra argument?

Det är ett sätt att få in hela läroplanen och fokusera på olika områden som är i fokus genom t.ex. olika fortbildningssatsningar. Hur får vi annars in drama, matematik och berättelser samtidigt som… låt oss säga kost och hälsa? Man måste försöka hålla ihop det. I ett tematiskt arbetsätt kan vi också ta vara på varandras olika styrkor i arbetslaget.

Vad gör ni mer, förutom att läsa och arbeta med böcker?

Vi försöker synliggöra flerspråkigheten i miljön på förskolan genom att t.ex. ha hälsningsfraser och ord på olika språk uppsatta. Det kan finnas kartor och jordglober. Det kan du ha oavsett om det inte förekommer flera språk på förskolan – se världen!

Ja det låter som en helt självklar grej, att varje förskola har en karta eller en jordglob där man markerar olika viktiga saker, platser och bra ord på olika språk. Så himla fint, både se sin egen plats i världen – och vidga den till andras. Öppna blicken, liksom.

Javisst! Jag håller ju kurser och där händer det att kursdeltagare som träffar varandra från olika stadsdelar skaffar en vänförskola, som man till exempel kan skypa med – så blir det en naturlig del i det digitala lärandet. Man ska vidga världen för barnen, vi kan åka till varandra mellan Södermalm och Rinkeby, viktigt att ta sig till olika domäner, inte bara stanna på förskolans lilla område. Få se att man är en del av något större.

Det känns som om det skulle vara den bästa vägen till ett mer inkluderande samhälle? Motverka fördomar och förutfattade meningar? Att mötas över de där osynliga gränserna redan som små!

Absolut, barnen utbyter erfarenheter, ser att vi är mer lika än olika.

Nu när vi träffas har Polyglutt precis släppts så du har inte hunnit prova appen. Har du några allmänna tankar om vad du tror att Polyglutt kan bidra med i förskolan?

Jag tror att det kan göra pedagogerna mer medvetna om hur man väljer böcker och varför, genom formen, att det finns på skärmen och att barnen också kan använda Polyglutt själva. Ipaden är nog föremål för diskussioner på alla förskolor, att barnen inte ska hantera ”paddan” hursomhelst. Så i och med pedagogernas val av vad de ska släppa på i Polyglutts barnläge kan det resultera i att de blir mer noga med att titta ut vad de ska hålla på med inom läsningen överhuvudtaget.

Barnen får ofta välja själva på biblioteket, och hur bra blir det? Kanske inte alltid så bra? Det finns förstås en pedagogisk poäng med det, om man arbetar vidare och pratar om valet, men oftast sker det inte. Med Ipaden kan det arbetssättet komma in, för både pedagoger och barn.

Sen är det ju fint att böckerna finns på flera språk, att barnen får höra på sitt eget språk, och kan koppla ihop med det på svenska, förstå vad berättelsen handlar om. Jag tänker att vi också kan ta in vårdnadshavarna här. De kan ju inte prenumerera på Polyglutt, men vi kan bjuda in dem till förskolan och lägga Ipaden i en hörna och låta dem ha lässtund där, med sitt barn på förskolan. Kanske med syskon också.

Du kommer ofta tillbaka till vårdnadshavarna…?

Vi kan inte alla språken, vi måste ha vårdnadshavarna med oss, i allt vi gör. Det skapar också mer förståelse för verksamheten, mindre rädsla för saker som sker där, och att de förstår att det är en pedagogisk verksamhet, inte enbart barnpassning.

Så mycket vi fått med oss här, Louise! Finns det något du vill säga som avslutning?

Att flerspråkighet är en styrka.

Barn som talar olika språk får en tidigare medvetenhet om hur språk byggs upp, fungerar och används. Som exempel tänker jag på en situation där jag iakttog två treåringar, där den ena talar tigrinja och den andra arabiska, som lekte med en dockvagn. De pratar inte svenska, de kan inte varandras språk, utan de pratar ett helt eget språk, i leken.

En annan gång var det en pojke med enbart svenska, som kom och berättade något på ”hitte-på”-språk och stolt förkunnade: ”Louise, jag kan också ett annat språk!”

Så kul, precis en sådan situation berättar Mahroo Khousravi, som jobbar i Mölndal, om i sin bok Flerspråkighet. Jag tycker det är spännande att tänka på att vi som bara har ett språk, plus engelskan då i olika hög grad och så kanske lite till av något annat skolspråk, så mycket fattigare vi är! Så härligt att vara i en språkrik miljö som era förskolor. Men utmanande förstås!

Ja du måste själv tycka det här är himla kul! Och vara öppen både med din oförmåga och ditt intresse:

”Jag kan inte prata ditt språk …”, men jag kan visa att jag tycker det är viktigt och ge möjligheter att använda modersmålet.

Du har egentligen redan svarat på detta tror jag, men jag vill ändå ställa en avslutande fråga: varför är det så viktigt att tänka och jobba så här med flerspråkighet?

Tänk dig själv, jag sitter som 4-åring med en massa tankar och kunskap, hur får jag ut det här? Min fröken pratar bara svenska…

Alla ska få vara sitt bästa jag!

Tack Louise! Då hörs vi när ni provat Polyglutt.

Intervjuare: Agneta Edwards, Stockholm 4 oktober 2017