Temabokhyllorna

Att jobba tematiskt är ett sätt att skapa helhet och en röd tråd i arbetet på förskolan. Ett kreativt tematiskt arbete främjar fördjupning och kan ge många perspektiv på ett ämne. Inom temat, som kan pågå en termin eller läsår om man så vill, kan varje barn och gruppen ges utrymme att utforska idéer och intressen, och pröva olika uttryckssätt. Måla, rita, snickra, dramatisera, forska, laga mat, fotografera, skapa egna berättelser – möjligheterna är oändliga.

En bok kan vara utgångspunkten för det tematiska arbetet. Det kan handla om en specifik fråga, som vänskap, eller ha många olika infallsvinklar  inom ett större område, som vatten eller hus. Var lyhörd för vad som intresserar barnen. Det kan väckas intresse i vardagen, i en viss bok eller en serie av lästa böcker. Hur kan vi gå vidare? Hur kopplar vi på både fakta- och skönlitteratur? Hur länkar vi samman det vi läser med verkligheten med samhället runtomkring oss?

Man kan också fördjupa sig inom själva litteraturen, låta läsningen ha ett eget tema under en period. Karaktärer, särskilt de som återkommer i många böcker som vi lär känna, som djuren i myrsloksböckerna av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore, Prinsessan och Prinsen i Per Gustavssons böcker eller djuren i Stina Wirséns Vem-serie, kan vara utgångspunkten för teman om till exempel Känslor, Lika – Olika eller annat. Eller välj en författare eller illustratör och djupdyk i deras böcker, läs och bearbeta på olika sätt.

Att sätta fokus på böckerna i sig kan ge barnen många intressanta upptäckter och kunskaper, inte enbart utifrån innehållet. Man kan till exempel undersöka hur en bok kommer till – hur jobbar författaren och illustratören? Bjud in och låt barnen träffa någon! Numera kan även förskolan ta del av Skapande skola-medel från Kulturrådet så det går att få projektbidrag för besök.

Barnen brukar, om de får möjlighet, också vara nyfikna på den tekniska processen med tillverkning och tryckning. På förskolan kan ni både göra egna böcker och besöka ett lokalt förlag och/eller tryckeri. Att därefter göra besök på biblioteket och bokhandeln, eller att se efter vilka böcker som finns på stormarknaden, sätter läsningen och förskolans böcker i ett större sammanhang. På så sätt kommer både det egna berättelse-, text- och bildskapandet och samhället in i temat.

Eftersom Polyglutt särskilt vill främja språket håller vi den fördjupade läsningen och boksamtalet högt. Dels för enskilda titlar förstås, men också att sätta ihop flera böcker som på något sätt ”pratar med varandra”, som har ett gemensamt tema eller ämne. Det kan vara som inledningen på ett bredare tematiskt arbete, eller för att på ett enkelt sätt höja den pedagogiska intentionen med själva bokstunden. Att under en period läsa och samtala om några olika böcker genom att göra jämförelser mellan böckerna ger i sig många perspektiv på en fråga, en känsla eller en situation. Det kan till exempel belysa olika typer av konflikter, och förstås lösningar på dem, som i temat Vänskap.

I det här handledningsavsnittet har vi satt ihop ett antal böcker i teman som brukar vara aktuella i förskolans arbete. Vi föreslår jämförelser och frågor att prata om, och ibland också någon form av bearbetning som vi tycker passar fint för en viss bok. Att utifrån det utveckla ett tematiskt arbete som genomsyrar förskolans verksamhet hoppas vi förstås också att inspirera till! Nedan kan du läsa mer om vissa av temabokhyllorna.

 

 

I handledningens metoddel finns avsnittet Boksamtal, där får du tips om hur du kan hålla samtal om böcker. I litteraturlistan finns förslag på facklitteratur där du kan fördjupa dig i metoden. Som alla samtal om konst eller litteratur blir det mer givande om man som pedagog är påläst och förberedd med coachande frågor och perspektiv att undersöka i den bok man valt. Även om barnens iakttagelser oftast räcker långt så kan samtalet stanna av, särskilt om gruppen är ovan, då är det bra att kunna peta in små puffar för att få igång samtalet igen.

Bokvalet är förstås viktigt. Om gruppen (eller du som pedagog) är nya på detta med boksamtal är det bra att börja med böcker som inte är så komplexa i sin handling, och som lätt engagerar barnen.

 

Förslag på böcker att börja med

Per Gustavssons Prinsessan och den fasansfulla björnen handlar om en konflikt som nog alla känner igen: att en någon vill dominera, bestämma och förstöra. Det kan vara i skogen, på lekplatsen eller på gården. De flesta av prinsessböckerna rymmer intressanta samtalsmöjligheter, om mod till exempel.

För de yngre barnen bjuder Otis bråkar av Åsa Mendel Hartvig och Ane Gustavsson på mycket igenkänning och även på konflikt. Så också i Rally och Lyra och Limpa av Marie Norin och Emma Adbåge, här hotas vänskapen av svartsjuka när en ny flicka kommer till förskolegruppen.

Med Karin Ahlins bok Inte vara rädd kan det bli fina samtal om rädslor. I Temabokhyllan Känslor finns många fler förslag på böcker om olika känslor – det är en bra ingång för boksamtal, något de flesta kan relatera till.

Lilla H hälsar på av Ann Forslind innehåller också känslor, men är en bok av en lite annan karaktär än de föregående exemplen. Framförallt är boken spännande: en flicka och hennes katt går in i ett hus tillhörande en främmande tant. Det som driver läsaren framåt i boken är frågor som: Vad kommer att hända? Var är tanten? Vad har hon gjort med katten? Det blir en annan typ av samtal, som sätter fokus på den röda tråden i berättelsen och tränar på att tänka framåt. Det finns också intressanta detaljer i bilderna att läsa mellan raderna utifrån. Till exempel den stora svarta grytan som spelar en central roll – vad är det Lilla H tror kan ha hänt? Var är katten?

I Lisen Adbåges bilder i Koko och Bosse hinner inte! finns en extra historia, som det sägs något om i texten. Titta i kanten på femte uppslaget – ett cykelhjul! Vems är det? Titta på sjätte uppslaget, där har cykeln passerat Koko och Bosse och det sitter två personer på den – vilka är det? Gå tillbaka i boken och titta. Vart ska de, tro? Fantisera, brodera ut berättelsen – läs mellan raderna. Samma sak i Mehmet och lilla Luna av Gunna Grähs. Förutom huvudberättelsen finns det en soffa i bakgrunden på bilderna. Vems är den? Följ soffan!

I Apan och jag av Eva Lindström kan de uppmärksamma bildläsarna följa apan genom att upptäcka apan i bakgrunden och sen bara svansen. Det är ett kul grepp, att läsaren vet mer än apans vän.

 

Böcker med mer utmaning

En mycket berörande bok som kan passa för samtal med de lite äldre barnen på förskolan är Eva Lindströms Alla går iväg, om utanförskap. Samtidigt är den lite knasigt absurd – göra marmelad av tårar! – och bjuder på flera tolkningsmöjligheter.

Gå och bada, Mister Räf! av Stefan Casta och Staffan Gnosspelius kan bjuda in till samtal om självkänsla och hur viktigt det är att vi bekräftar varandra, att vi får veta att vi duger som vi är. I boken används också färgerna på ett intressant sätt, olika nyanser tycks spegla rävens sinnesstämning. Hur kommer det sig att han blir glad igen på slutet? Vad händer med färgskalan då?

Jag rymmer! av Eva Lindström innehåller många scener där man kan samtala om vad som kan tänkas komma att hända framåt i boken. Det finns också scener där bilderna bjuder på intressanta möjligheter att läsa mellan raderna, till exempel tredje uppslaget – var är mården? Ser ni honom? Varför står han där? Vad tror ni kommer att hända? Femte uppslaget, där mården och fåret gömmer sig en buske, är också en sådan scen. Varför vill inte mården att fåret ska vinka till de andra fåren? Eva Lindströms förmåga att gestalta känslor genom gestalternas små prickögon är fenomenal, följ deras blickar, fundera över vad som signaleras.

Per Gustavssons Skuggsidan är en komplex bok som kan behöva många läsningar innan en grupp är redo att samtala kring hur den kan tänkas tolkas. Bilderna sätter igång fantasin, några har avancerade bildperspektiv med ”saknade” fötter till exempel, det är viktigt att resonera kring. Skuggor har stor betydelse i boken – passa på att utforska ljus och skuggor på olika sätt. Var finns det mystiska huset i skogen? Hur kan Ragnar rita sig hem igen? Och vart tar den skugga som vi på första bilden ser falla ut ur Ragnars garderob vägen? Den här boken finns det mycket att upptäcka i och resonera kring. Kan det vara en dröm? En fantasi? Kom ihåg att alla tolkningar är lika mycket värda, det finns aldrig rätt eller fel i ett boksamtal!

Vita streck och Öivind av Sara Lundberg är också en rik bok för samtal, liksom Embla mitt i kosmos, också med Sara Lundbergs bilder och text av Majken Pollack.

För de läsare eller den barngrupp som har stor erfarenhet av läsning och boksamtal blir samtalen som mest givande med böcker som man kan tolka på många olika sätt, t.ex. böcker som till en början kan de sig svåra eller lite konstiga. Det är en bra start! Läs mer om Boksamtal under den fliken i handledningen.

”Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation.” Lpfö18

 

Vad är empati?

Empati handlar om att kunna placera sig själv i andras situation, att försöka förstå vad som händer i deras sinnen, hur och varför de känner på detta sätt. Inte från vårt eget perspektiv, utan genom att försöka tänka som den andra personen tänker, med hens uppfattningar och värderingar.

Empati innebär alltså att försöka förstå andras uppfattning av verkligheten, deras perspektiv och åsikter, och att göra detta utan att döma. Vi behöver heller inte hålla med.

Det finns väl knappast något bättre redskap för att ”placera sig själv i andras situation” än boken? Där får vi träffa många olika personer, en del är i situationer vi kanske också har varit i eller kommer att uppleva, andra personer är med om sådant som vi själva sannolikt aldrig någonsin kommer att möta. Men kanske har en kompis i barngruppen varit med om något liknande, eller hens familj.  Oavsett kan vi ändå använda situationen för att sätta oss in i känslor, tankar och reaktioner.

När ni arbetar med empati, tänk även på att empati också handlar om att förstå den som gjort något elakt eller dumt. Att även uppmärksamma ”boven i dramat” och resonera kring varför hen gör som hen gör – och det handlar inte om att rättfärdiga någons handlingar, utan försöka förstå varför det sker. Så empati är ett djupare och bredare begrepp än till exempel Vänskap.

Forskningen visar att vår empati minskar om vi inte bryr oss om den som till exempel skadat sig eller råkar illa ut. Till exempel kan fördomar blockera vår empati, liksom andra åsikter och värderingar, som får oss att inte värdesätta den andres välmående. Att på förskolan främja ett empatiskt förhållningssätt hänger tätt ihop med att motverka fördomar och att arbeta aktivt för allas lika värde.

Boksamtalet är ett viktigt verktyg för reflektion och fördjupad läsning. Läs mer under fliken Boksamtal i handledningen. Fånga upp scener och situationer att fördjupa samtalet kring, tänk på att hela handlingen kan vara för stor att omfatta i ett enda samtal. Samtalsingångar och frågor får förstås anpassas efter respektive bok, men några grundfrågor för att få ingång reflektioner och resonemang kan vara:

Hur tror du att det känns/kändes inuti X?

Och hur känns/kändes det inuti Y?

Vad kan det vara som har hänt?

Varför gjorde X så tror du? Och Y?

Har du varit med om något liknande?

Hur kändes det? Vad gjorde du då?

I den här temabokhyllan har vi samlat några böcker som kan inspirera till samtal om empati utifrån olika situationer och perspektiv, böcker som väcker starka känslor, eller som skildrar situationer att känna in. Även under Känslor kan det finnas böcker som passar. Om ni vill arbeta särskilt med temat Vänskap finns det fler förslag i den temabokhyllan.

”Mamma pappa barn. Det är modellen för en traditionell kärnfamilj. Men i verkligheten ser familjer ofta ut på andra sätt. I dag lever många barn med en ensamstående biologisk förälder, föräldrar av samma kön eller föräldrar som inte är deras biologiska. Några av dem kallar sig för regnbågsfamilj eller stjärnfamilj.”/RFSU, www.rfsu.se

Om ni har Familj som tema på förskolan är det förstås viktigt att tänka på att barnens familjer ser olika ut, och arbeta utifrån perspektiv och frågeställningar som inte förutsätter den traditionella kärnfamiljen.

Var uppmärksamma även när ni väljer böcker till andra teman, liksom generellt till läsningen (också av enstaka böcker) så att det inte enbart blir till exempel skildringar av barn med en hudfärg eller med samma familjekonstellation. Oavsett innehållet och tematiken i berättelsen speglar alla böcker, inte minst genom bilderna, miljön som bokens karaktärer lever i och människorna runtomkring dem. Välj medvetet så att ni över tid skapar en bred normkreativ representation (lika väl som bredd på andra sätt) i ert bokurval, även utanför eventuella speciella teman om Normer. I temat Familj finns några exempel på böcker som speglar annat än traditionell kärnfamilj, utan att det uppfattas som ämnet för boken i fråga.

I Ann Forslinds serie för de yngsta bokläsarna, strax över pekboksstadiet, möter vi Bäbis som nog nyligen börjat gå. Det är barnets perspektiv, känslor och nyfikenhet som är drivkraften, föräldrarna finns där men i bakgrunden. Bäbis intresserar sig för ALLT, är i full färd med att undersöka och erövra världen. I Bäbis jobbar har Bäbis vaknat tidigt och gett sig ut i hemmet på jakt efter spännande grejor. Och det finns det ju, Bäbis hittar en portfölj… Humor och igenkänning även för den vuxne läsaren, att komma upp på morgonen och upptäcka att jobbväskan inte stått tillräckligt högt upp. Så lätt att glömma när en liten just börjat agera på egen hand – eller snarare på egna fötter.

I Boel Werners Hej då, kanin! går mamma och Berit på promenad. Berit vill inte somna, som det är tänkt, utan har annat för sig. I sin enkelhet både mycket igenkänning och en fin start för introduktion till berättelsens/bokens riktning. Först kör Berits mamma vagnen åt ena hållet, sedan vänder de och går tillbaka hemåt, vilket blir framåt i bokens bläddringsriktning (gäller västerländska böcker, i till exempel arabiska böcker har berättelsen vanligen motsatt riktning). Vem tror ni somnar när de kommer hem?

Andra böcker med vardagligt familje- och barnliv i Polyglutts urval är till exempel Måns Gahrton och Amanda Erikssons trevliga serie om Bosse och Bella.

Samtliga hittills nämnda skildrar, så vitt vi kan se, en traditionell mamma-pappa-barn-familj där alla har samma blekrosa hud. Några böcker som bryter den normen kommer här, med ett ämne som ofta är aktuellt, antingen inom ett familjetema eller separat: att få syskon.

I Du ska få gröt och en lillasyster skildrar Solja Krapu-Kallio och Anna Bengtsson en familj som förefaller ha sitt ursprung i olika länder. Mamman och hennes släkt är nordiskt blonda, på pappans sida är de mörkhåriga och brunare i skinnet, kanske är de från Latinamerika eller ett medelhavsland.

I Matilda Rutas hyllade Ninna och syskongrodden vävs fakta in på ett fint sätt. Rakt, naturligt och jordnära berättar boken ur barnperspektiv både om känslor man kan ha inför att få syskon och om fostrets utveckling. Det nämns också att det kan vara svårt att få barn, att en del till exempel går till doktorn för att ordna det. Genom bilderna kan läsaren försöka utläsa hur föräldraskapet hänger ihop, texten säger ingenting om det. Syskonet som Ninna får har i alla fall två mammor, en mörk och en ljus. Är det Ninnas pappa som är med också, eller en vän till familjen? En donator? Vi vet inte. Och det känns inte viktigt, utan lika självklart för läsaren som det är för Ninna är att det nya syskonet är det intressanta. Bokens öppenhet för tolkning gör det lätt att samtala kring hur familjer kan se ut, och hur barn kan bli till.

Flickan som inte kan somna i Moa-Lina Croalls och Klara Perssons expressiva och färgstarka Sovdags för Lydia har lika självklart två mammor.

Att Magda i Magda och loppsockan, med text av Lena Arro, sannolikt är adopterad kan en uppmärksam läsare sluta sig till utifrån gestaltningen av barn och föräldrar i Sara Gimbergssons bilder, men adoption är inte ämnet för boken. I Magda & Anton där Magda får en lillebror via adoption blir temat explicit utan att egentligen stå i fokus för berättelsen, det är ett bland andra sätt att få syskon. En tredje bok i serien är Magda och strumpsyskonen.

Stefan Castas och Staffan Gnosspelius Sjung för mig pappa är en hjärtskärande, men också humoristisk, berättelse om hur ett barn kan sakna sin pappa, som lämnat familjen och har en ny fru. Fågelungen Jordan vill inte äta, inte förrän hans pappa är mer närvarande för honom – så tolkar jag boken, du kanske ser något helt annat? Att det handlar om fåglar avdramatiserar ämnet. Överhuvudtaget kan svåra saker vara så mycket lättare att prata om när de utspelas i en bok, och när karaktärerna är djur skapas en liten men välbehövlig distans.

I Hamstern är borta!  av Andreas Palmaer och Ingela P Arrhenius är Elliots föräldrar också separerade men det lyfts inte alls fram i boken utan finns bara där som en naturlig del av Elliots liv. Fast ändå är det orsaken till det drama som utspelas i boken; när Elliot är hos sin pappa försvinner hans hamster Stoffe. Gissa om Elliots mamma får panik! En rolig historia som speglar en vanlig situation utan att problematisera den, det är viktigt att visa.

När man tänker på familjen ska man inte glömma mor- och farföräldragenerationen, som spelar viktiga roller i till exempel Lilla H och farmor grå av Ann Forslind, och Stina Wirséns Vems mormor?

Vem bestämmer?, också av Stina Wirsén – många böcker i Vem-serien finns med i Polyglutt – gestaltar maktkamp och maktfördelning mellan liten och stor. Det handlar om konflikt – och förstås också om kärlek. Med samma tematik, men skildrat med lägre temperatur och dramatik, tar Lisen Adbåge oss med på utflykt i Koko och Bosse hinner inte! Koko ser det lilla och lever i stunden, Bosse är inriktad på att nå det planerade målet, stranden. Stor igenkänning, och intressant att jämföra de två böckerna som båda skildrar en vuxen som bor med ett barn. Missa inte att i bilderna följa Koko och Bosses grannar, som också är på väg till stranden på cykel!

Två högläsningsböcker som passar för förskolebarn går fint in i temat Familj men går förstås lika bra att läsa helt fristående. Det är bra att redan i förskolan börja läsa böcker för barnen utan bilder, så att de får börja träna på att ta steget över från bilderböcker till textböcker. I en kapitelbok står texten för sig själv, den ska innehålla tillräckligt med information för att läsaren/lyssnaren ska kunna skapa bilderna i huvudet. De illustrationer som finns skapar stämning och hjälper oss lite på traven.

Att läsa bilderböcker utan att visa bilderna har inte alls samma funktion, det kan bli alldeles obegripligt eftersom mycket av berättelsen ligger i illustrationerna.

Kapitelböcker för yngre barn ska ha avslutade händelser i varje kapitel, så att läsaren inte behöver komma ihåg läsningen från föregående tillfälle för att få sammanhang – det kommer sedan, som nästa steg i läsningen.

Ulf Nilssons Pappa och jag, (BonnierCarlsen, 2014), illustrerad av Lisen Adbåge,

Saga-sagor av Josefin Sundström (BonnierCarlsen, 2016)  Emma Göthmers illustrationer

Här kommer några förslag på frågor som kan passa till temat Familj:

Hur ser din familj ut?

Kan familjer vara olika?

Hur många är man i en familj?

 

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den…”/Lpfö18

”Identitet är inom beteendevetenskapen synonymt med självbild och handlar om hur människor uppfattar sig själva. Ordet identitet kommer från latinets identitas som betyder ’samma’ eller ’densamma’. Människans identitet är det som definierar den unika människan. Den kan vara självdefinierad (hur man upplever sig själv, vem man är och inte är) eller definierad av andra.”/Wikipedia 11 maj 2018

I temat Jag sätter vi fokus på identitet som är en viktig del av jag-uppfattningen och består av många egenskaper – båda sådana vi själva väljer och andra som vi inte kan påverka. Identiteten formas under hela livet. Böcker kan stimulera till samtal om vilka vi är, hur vi ser på oss själva, och vad som formar den uppfattningen.

Vem definierar vem du är? Andra eller du själv? Det vanligaste vetenskapliga synsättet är att det sker i samspel med individ och och omgivning.

En som har gott självförtroende är kattungen Snurran. Hon kan driva sin familj till vansinne med sitt beteende och sin envishet – är hennes självbild möjligen överdrivet positiv?  Det är en rolig serie, och de olika böckerna kan sätta igång många diskussioner. I Snurran jobbarfantiserar Snurran om olika yrken, alla skulle hon klara galant förstås, och konstaterar:

”Jag kan bli precis vad jag vill när jag blir stor. Kom ihåg det!”

Och det vill vi ju att vartenda barn ska känna, eller hur?

Identitet och självbild är ett lite svårfångat ämne som egentligen närmast varje bok kan beröra, så var lyhörd för möjligheterna andra böcker ger än de som nämns här. Ta också vara på situationer och dagliga samtal på förskolan. Att stärka självkänsla och självförtroende och arbeta för att ge varje barn en positiv självbild är är viktigt.

 

Jag mitt i kosmos

Majken Pollack och Sara Lundbergs Embla mitt i kosmosär mest en bok för de äldre barnen på förskolan och passar kanske särskilt bra i förskoleklassen. Här stimuleras de stora tankarna – vem är jag i relation till resten av världen, bortanför kompisar och familj och den egna kroppen, till hela jordklotet, himlen och resten av världen?

Men, om ni inte redan läst Emblas universum, den första boken om Embla, gör gärna det först. Den är mer konkret, leken och fantasin står i fokus, och behovet av att ibland få vara inne i sin helt egna värld. Om ni vill knyta an till Jag-temat redan till den boken kan en frågeställning vara:

Vilken bild får läsaren av Embla, och hur tror du att Embla betraktar sig själv?

Embla mitt i kosmostar temat djupare och gestaltar ett existentiellt och filosofiskt dilemma: tänk om jag är alldeles ensam? Om ingen annan finns på samma sätt som jag finns? Är jag någon om ingen annan ser mig?

”Jag var alldeles ensam på bussen. Ingen märkte mig.”, säger Embla. Fast Emblas mamma och ”säkert 15 personer till” också var med. Emblas mamma tror först att Embla pratar om gemenskap med andra, om kompisar och familj, men Embla tänker större, på att hon ”bara är en liten prick i kosmos.”

Den insikten, att var och en är enskilda individer och att ingen vet fullt ut vad någon annan tänker eller känner, kan vara svindlande och skrämmande för människan, oavsett ålder.

”Jo, du blev en helt egen person som kan välja när du vill vara ensam eller tillsammans”, säger Emblas mamma och jämför med när de verkligen rent fysiskt satt ihop, innan Embla föddes.

En helt egen person. Vars identitet formas hela livet.

Embla mitt i kosmos kan läsarna behöva smaka på några gånger utan frågor. De här funderingarna är så djupt personliga. En ganska konkret tänkbar ingång till samtal kan annars vara Emblas mammas replik om att kunna välja att vara ensam eller tillsammans – reflektera i gruppen över hur det känns när man är ensam, om det känns skönt, tryggt eller ledsamt, kanske är det olika i olika situationer? När väljer du att vara ensam, när känns det bra? Finns det möjlighet att vara ensam ibland på förskolan? Kan man känna sig så där som Embla, ensam fast man är mitt i en grupp?

Mammans sätt att tolka Emblas svar så där väldigt konkret, vilket hon gör i båda böckerna, gör Embla så frustrerad! Kanske tyder det på en annan personlighet än Emblas, mer jordnära – i så fall är det en del av mammans identitet.

Med inspiration från Embla mitt i kosmos kan barnen till exempel måla sin egen plats i universum, illustrera känslan av att vara den där pricken i kosmos. Sara Lundbergs svindlande bilder sätter fart på fantasin och skaparlusten. Per Gustavssons Badbaljan kan fylla på tankarna om jorden och livets uppkomst, liksom Rebus bygger en skog av Lena Arro. Ibland är det lättare att berätta i bild än med ord. Ta fram en jordglob, kartböcker, läs böcker om rymden – låt fantasin vara gränslös. Adressera kuvert till er själva utifrån ”pricken-i-kosmos”-tanken – kanske minns du den leken från din barndom? Nu är pappersbrev ovanligt, men passa på att dra in flera kunskapsområden.

TILL

BORIS BOKSSON

LÄSVÄGEN 4, BOKSTAD, SVERIGE, NORDEN, EUROPA, JORDEN, VÄRLDEN, UNIVERSUM …

Det går att ”skriva” med bilder också, kanske göra ett stort collage där förskolan är en gemensam plats i ert universum.

 

Vilka är vi då?

Vilka är vi, och vilka får vi vara? Måste man gå med strömmen, och göra och vara det förväntade? Här kommer självkänslan in i bilden.

I många av Eva Lindströms böcker finns det jag-starka karaktärer som står för vilka de är. Till exempel i Jag tycker inte om vattendär jag-et gör sina grejor: läser en serietidning när de andra tittar på grodyngel och ligger på en luftmadrass istället för att bada. Han deltar, men på sina egna villkor. För den som faktiskt inte gillar samma sak som de flesta andra – kanske särskilt om det är sådant som barn förväntas tycka är roligt, som att bada eller gå på kalas – är det skönt att möta likasinnade i litteraturen.

Som pedagog, eller annan vuxen, är det inte ovanligt att per automatik gå in med perspektivet att ”hur kan vi göra för att X ska våga eller vilja [till exempel] bada”, och det kan förstås vara det rätta för just den situationen. Men bejaka och lyft i samtal att det även kan vara okej att inte vilja delta, och att ha andra intressen än majoriteten. Kanske vilja vara med ibland, men inte alltid.

Sven vill inte gå på kalas. Dessutom är han kissnödig. Vi är nog många som kan känna igen oss i Sven går på kalas –det där jobbiga med att inte veta vart man ska ta vägen, tycka att det är pinsamt att fråga efter toaletten eller att faktiskt inte kunna hålla sig längre för att man väntat för länge.

Till sist kommer Sven in på toaletten, fast då är en liten olycka redan skedd. Och här överraskar boken! Inledningen med den lite avige pojken som står vid sidan av tycks signalera utanförskap och läsaren börjar kanske tycka lite synd om Sven. Vilket står i bjärt kontrast till de karnevaliska bilderna där människorna ibland ser lätt groteska ut, och den hysteriskt hurtiga mamman blir en satir över barnkalasens alla välvilliga regissörer. Men Sven är inte den som är den – han tar makten över situationen och kastar ut kalsongerna genom fönstret med orden: ”Farväl kära kalsonger, trevlig resa!” Sven kan andas ut. ”Tur att han är ett sånt geni!” Många skratt blir det till Sven går på kalas, en rolig ingång till att prata om självkänsla och självbild.

Varför tror vi att Sven ska bli mer besvärad och kanske ledsen än han blir? Vilken bild har vi fått av Sven? Ändras vår uppfattning om Sven under bokens gång?

 

Fotboll eller …?

”Sindre är ingen fotbollsspelare.” Det är Sindres bild av sig själv, klart och tydligt uttalad i första meningen i Måntornet. De två pojkarna som är huvudpersoner i Måntornetrespektive Småkrypsboll lämnar båda fotbollsplanen för att istället göra något de föredrar – den ena är mer intresserad av att hjälpa insekter och andra småkryp bort från planen, den andra drömmer om att nå månen – eller kanske helt enkelt att fantisera, lösa problem och bygga grejor?

När vi tänker och talar kring identitet är genusperspektiv och normmedvetenhet bra att ha med sig som pedagog. I temabokhyllan Normer och värden finns förslag på böcker för den inriktningen på samtalen, till exempel Per Gustavssons serie om prinsessan och prinsen. Tala om vad individer föredrar, inte enbart lägga tonvikten vid att Omko och Sindre i Småkrypsboll respektive Måntornetär just pojkar. Var också medveten om att båda de här böckerna visar pojkar som spelar fotboll. Och det är så klart inget tokigt med det, varje bok står ju för sig men i förskolans urval över tid är det viktigt att bredda perspektiven och vara uppmärksam på de signaler som bilder och sammanhang sänder i böcker som kanske har helt andra teman. Om ni vill hitta en fotbollspelande flicka finns till exempel Mehmet och Lilla Lunadär Luna trixar med bollen i inledningen och i Strandstaden av Karin Cyrén dyker ett damfotbollslag upp i leken.

Gunna Grähs Hejhej-böcker – i Polyglutt finns förutom Mehmet och Lilla Luna också Dino och Lilla Kurren– speglar flera perspektiv att tänka på när det gäller barnens självbild – om den plats där de bor speglas i böckerna som läses på förskolan. Läs mer om det i temat Normer och värden.

 

Duga som man är

Gustav och snåla glasstanten kan nog kallas en modern klassiker, den tillhör förskolans kanon av välkända, genom många barngrupper och terminer, omlästa favoriter.

Gustav funderar på om det är hans utseende eller kanske hur han uppträder som gör att han alltid får en sådan liten glass. Han provar olika strategier, men det är först när han gör sig illa och glasstanten tycker synd om honom som målet uppnås.

Vad vet vi om andra människor? Hur drar vi våra slutsatser om dem? Och är det alltid som man tror? Gustav tycker till exempel att glasstanten är snål, men kan det finnas andra skäl till att han inte får en större glass? Och vad tänker Gustav om glasstanten i slutet av boken? Kan han ha ändrat uppfattning om henne?

Ett samtal med utgångspunkt i Gustav och snåla glasstanten kan också handla om att vi duger som vi är, eller om att saker som händer (eller inte händer) inte behöver ha med oss att göra, utan kan bero på något vi inte kan påverka.

Gustav och snåla glasstanten är framförallt rolig, boken är lätt att förstå och ta till sig. Berättelsen om hur Gustav förändrar sig för att bli den han tror glasstanten skulle gilla kan också ge barnen en grund för förståelse av en mer komplex bok, Stefan Casta och Staffan Gnosspelius Gå och bada, Mister Räf!Där handlar det om en räv vars självbild en dag ruckas. Från att ha varit nöjd och glad får räven för sig att han inte duger. Hans mål är inte något så konkret som en stor glass utan snarare bekräftelse. Precis som Gustav provar han olika stilar, men det blir bara värre. Först när räven på slutet av boken möter några barn som glatt ropar utsin bild av honom – att han är röd och fin! – återgår hans självbild till det normala.

Att vars och ens självbild kan påverkas av vilken bild andra förmedlar att de har av oss, torde alla vara medvetna om. Därför har vi ett ansvar för vad vi säger om och till varandra, gällande personlighet, utseende eller annat. Vem är söt av Stina Wirsén skildrar ”utseendemobbning” utifrån djurens färger. Det är lätt att känna in och förstå alla parter i boken, blir man behandlad illa är det lätt att vilja slå tillbaka. Slutet öppnar för att bygga vidare med samtal, för situationen är inte löst, även om den har tagit paus.

Varför snurrar inte de elaka kommentarerna vidare när kanin kommer? Hur känner sig djuren nu? Vad tror du att djuren säger till varandra, och till kanin?

Ja, det har var några av de perspektiv som kan finnas i ett samtal om identitet, du har säkert fler ingångar – och barnens funderingar skapar andra.

Ilska, sorg, rädsla, längtan, harmoni, glädje – känslor uppstår i oss hela tiden, så väl positiva som negativa. Under en dag med många intryck växlar känslorna snabbt, särskilt för barn. Barnen behöver kunna sätta ord på vad de känner, och få förstå att alla känslor är tillåtna. Ibland behöver de kanske också få hjälp att hitta strategier för att hantera sina känslor. Att kunna avläsa och tolka andras känslor är en stor tillgång i mänsklig interaktion.

Så, att tala om och på olika sätt arbeta med känslor är viktigt. Då är boken ett både lättillgängligt och inbjudande redskap, där finns många olika karaktärer, personer, händelser och situationer att samtala kring.

En ingång är att tillsammans reflektera över hur karaktärerna i böcker visar hur de känner sig. Studera bilderna, se hur kroppspråk och minspel gestaltar deras reaktioner på det som sker i berättelsen. Exempel på frågor (anpassas utifrån boken):

Hur känner sig X där?

Hur kan man se det?

Hur kan det vara att känner sig X så?

Vad tror du kommer att hända nu?

Hur skulle Y (en annan karaktär i boken) kunna göra för att få X glad igen?

Samtalen kan till exempel fokusera på att känna empati, eller på att resonera kring relationer.

En viktig del i samtalet, förutom att prata om bokens handling och karaktärer, är förstås att sätta barnens egna känslor och erfarenheter i relation till boken. Frågorna behöver förstås anpassas utifrån den specifika boken, tematik, gruppens erfarenheter och behov. Några exempel på frågor som ofta kan fungera:

Har du varit med om något liknande?

Hur kändes det?

Vad hände då? Vad gjorde X då?

Hur ser man ut när man är rädd/arg/ledsen/glad/besviken?

Vad brukar göra dig rädd/arg/ledsen/glad/besviken?

Hur kan man se om en kompis är rädd eller ledsen?

Hur kan man göra om någon är till exempel ledsen?

Hur ser man om en kompis vill komma in i leken, eller vill vara för sig själv?

Känslor finns förstås att utläsa i de flesta böcker (i alla fall om de är av konstnärligt hög kvalitet, välj bort böcker där figurerna gestaltas statiskt, utan att visa känslor) även om boken inte explicit handlar om en konflikt eller en känsloladdad situation. Ju yngre barn, desto större behov av att renodla bokens handling och även känslorna den speglar. Till exempel Ann Forslinds serie om Bäbis tar en känsla i taget, som Bäbis lessen och Bäbis rädd.

Här i temabokhyllan Känslor är ett antal titlar som sätter fokus på olika slags känslor samlade, och du hittar fler i det övriga sortimentet i Polyglutt.

 

Läs bilderna!

Många gånger visas känslorna hos gestalterna i boken till stora delar i bilderna genom blickar, minspel och kroppsspråk. Det är ett fint tillfälle att på ett enkelt sätt läsa mellan raderna – det vill säga tolka vad som sker utanför den explicita berättelsen – i dialogisk läsning uppslag för uppslag eller ett boksamtal efteråt. Eller både och.

I Hugo – vilken cirkus av Mia Nilsson ska djuren skapa en cirkus tillsammans, och äntligen ska krokodilen Hugo få dansa på lina igen! När alla rollerna i cirkusen är besatta kommer en liten björn fram – hon önskar också vara lindansare. Hur ska det här gå? Det kan väl inte vara två lindansare? Och vem ska i så fall vara cirkusdirektör, som Hugo bestämt att björnen ska vara? Följ ugglans och Hugos minspel uppslag för uppslag, läs mellan raderna genom att tala tillsammans om hur de två känner sig, hur de reagerar. Och sen, på självaste premiärdagen, förändras förutsättningarna plötsligt … Reflektera och samtala om boken, vad är det som händer under ytan? En fråga som kan öppna upp för en möjlig intressant tolkning (det kan ju finnas fler sätt att tolka handlingen) är till exempel hur det kan komma sig att krokodilen kan ta av sig bandaget så snart – vad tror du? Vad tror barnen?

I handledningens avsnitt Boksamtal kan du läsa mer om metodiken med samtal under läsning eller efteråt, och temahyllan Boksamtal ger tips på fler böcker som passar extra bra för boksamtal.

Vi startar här med en känsla som kan vara svår att hantera, och som ibland kan uppfattas som ”förbjuden” och oönskad: ilska.

 

Ilska

Fundera och resonera alltid över var ilskan kommer från, varför är du/barnet/personen i boken så arg? Kanske bottnar det i besvikelse, rädsla eller skam, eller att man är ledsen för något, men inte vet hur det man känner kan uttryckas på annat sätt än med vrede och ilska.

Starta gärna samtalet redan med bokens omslag, ge barnen förförståelse.

Här tar vi Otis bråkar av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson som exempel, en fin skildring av en situation som är lätt att känna igen sig i, och där känslorna är explicita. Den här typen av frågor passar till de flesta omslag:

Vad ser du på bilden?

Vad gör barnen?

Hur tror du pojken känner sig?

Hur kan det vara att inte han också ritar?

Bokens titel är Otis bråkar. Vad kan det vara som han kommer att bråka om, tror du?

Under läsningens gång, titta på bilderna på varje uppslag innan ni läser texten. Studera Stina och Otis och samtala om hur stämningen är, hur de båda barnen verkar känna sig. Det finns många scener att prata länge om. Till exempel mot slutet, när Otis gått hem igen, och ritar en egen traktor där hjulen bara blir fel hela tiden. Varför blir Otis så arg då, tro? Är det för hjulen eller något annat?

Just detta med känslorna som uppstår mellan vänner när det uppstår en konflikt finns det många böcker som handlar om, en del hittar du i temabokhyllan Vänskap. Här i Känslor finns också den, i både text och bild, så poetiskt laddade Memmo och Mysen bråkar i vinden av Emma Virke. Stina Wirséns Vem är arg? är ett annat exempel – närmast en klassiker redan, vem kan motstå katten och nallen fast de är så dumma mot varandra? Deras minspel är alldeles obetalbart – och befriande tydligt! För de allra yngsta finns bland andra Bäbis arg av Ann Forslind.

När vuxna tappar humöret kommer en faktor till med i bilden, det är extra obehagligt och jobbigt (men förstås mänskligt) att ”de stora” också kan bli arga, antingen på varandra eller på barnen, och faktiskt inte alltid står för lugn, trygghet och harmoni.

Barn som har reellt våld inom familjen behöver stöd och samtal utöver vad förskolan normalt sett kan erbjuda. Det betyder inte att man inte alls kan eller ska prata om hur det känns när vuxna blir arga, tvärtom, det kan vara viktigt att närma sig ämnet. Gärna då med humor som i Stina Wirséns Vem-serie. Vem städar? rör sig kring en klassisk familjekonflikt, och i Vem bestämmer? hettar känslorna till hos både barnet och den vuxna när morgonstressen sätter in – en situation med stark igenkänning.

Vad kan göra dig arg?

Hur känns det att vara arg?

Vad gör du när du blir arg?

Hur reagerar de omkring dig – kompisar, familj, pedagoger – då?

Hur fort går ilskan över?

Hur känns det efter att du varit arg?

Om någon annan är arg på dig, hur känns det?

 

Rädsla

Vad är barn rädda för? Ja det är förstås olika. Både utifrån deras ålder och erfarenhet, men rädsla kan också vara individuellt och väldigt personligt. Något som ofta återkommer, och säkert just därför också gestaltas i många berättelser, är mörkrädsla. Det kan vara hemma, som i Skuggsidan av Per Gustavsson (om man väljer att tolka boken som att den handlar om rädsla för mörkret, det kan ju finnas andra tolkningar).

Inte vara rädd! av Karin Ahlin handlar om Tiger, som Farbror Taxen på ett klokt sätt hjälper att komma över rädslan att vara ensam hemma på dagen.

Den speciella, spännande situationen när ett barn för första gången ska sova borta hos en kompis behandlas i Stina Wirséns Vem sover inte?, som kan passa att prata utifrån både före övernattningen som förberedelse och efteråt, särskilt om det inte har gått så bra.

Vem är borta? handlar om en annan otäck sak många barn har varit med om, att komma bort från sina vuxna i en folksamling, kanske i snabbköpet eller på stormarknaden.

Boken kan bli utgångspunkt för samtal om just den situation som skildras, och även till att tala om rädsla i allmänhet, när känner sig barnen rädda? Och pedagogen? Vad skrämmer hen? Det är viktigt att även pedagogerna delar med sig av sina egna rädslor, kanske som inledning till samtalet.

För en grupp kan detta att vara öppen med vad man är rädd för leda till empati, förståelse och ökad känsla av närhet. Gruppen behöver vara trygg i situationen för sådana djupa, personliga samtal.

Finns det något särskilt du är rädd för?

Jag är rädd för …

(Se fler frågor i textens inledning.)

 

Svartsjuka

Svartsjuka är en känsla som är lite förbjuden, man ska ju inte missunna varandra fler hjärtekompisar, men visst är det väl mänskligt att vilja stå i fokus för den du själv tycker så mycket om? Det kan vara en jämnårig eller en vuxenkompis som man plötsligt får konkurrens om, eller en förälder som träffar en ny partner, som i Stina Wirséns Vem stör?

Hela Vem-serien är även på det här temat en guldgruva, fler titlar om svartsjuka är till exempel Vems mormor?, Vems kompis? och Vems syskon?. Andra titlar i Polyglutt med triangeldramat i fokus är Maria Nilsson Thores Alla tre vill leka två och Rally och Lyra och Limpa av Marie Norin och Emma Adbåge.

I Pella och pinnarna av Teresa Glad är lillasyster avundsjuk på storasysters husdjur, ett gäng vandrande pinnar. Pellas agerande skapar många olika känslor, skuld och kanske skam hos henne själv och oro och sorg hos storasyster, innan det löser sig. Titta på bilderna och samtal om hur systrarnas känslor avspeglas i ansikten, kroppspråk och handling. Exempel på frågor:

Varför tar Pella den vandrande pinnen?

Vad är det värsta som hade kunnat hända?

Har du varit med om något liknande?

Hur känns det om du gör något som du egentligen vet är fel?

 

Ensamhet – gemenskap – längtan

Gemenskap kontra utanförskap eller ensamhet (som man inte ska glömma bort att den även kan vara självvald och positiv) är ofta förekommande teman. Så även längtan. Eva Lindströms karaktärer är ofta egensinniga och kan beskrivas som lite enstöriga, men tycks ändå vilja ingå i någon slags gemenskap.

Flera av oss som jobbar med bokurvalet i Polyglutt har Frank i Eva Lindströms Alla går iväg väldigt nära hjärtat. Det är en lite melankolisk bok – men också med en varm humor – intet öga kan vara torrt när Frank går hem och gråter i kastrullen och sen gör marmelad av tårarna. Berättelsen har ett öppet slut, som är intressant att samtala om, och flera tolkningsmöjligheter. Som högläsare är det nog bra att vara beredd på starka känslor och ha läst på några gånger (i alla fall om ni är lika lättrörda som vi), innan man tar boken med till barngruppen. Men var inte rädd för att läsa sorgliga böcker, det är också en känsla vi behöver uppleva. Och att inte känna med Frank är nog omöjligt, så Alla går iväg kan verkligen väcka empati.

I Stefan Castas och Staffan Gnosspelius vackra och varma Sjung för mig pappa! saknar en fågelunge sin utflyttade pappa så att hjärtat värker hos både fågelmamma och läsare. Det kan många känna igen sig i. Mindre explicit i vilken relation karaktärerna står till varandra är det i Apan och jag och Min vän Lage, båda av Eva Lindström, så där är det öppet för tolkning.

Två böcker av Maria Nilsson Thore som handlar om längtan efter tillhörighet och gemenskap är den naturlyriska skogsberättelsen Vem ser Dim? samt Bus & Frö på varsin ö. Bus och Frö måste överbrygga ett helt hav för att kunna mötas. I verkliga livet kanske motståndet är mer känslomässigt, man kanske är blyg.

Känner du dig ensam ibland?

Vad brukar du göra då?

Hur känns det att närma sig någon du inte känner?

Hur känns vänskap?

Hur är en bra vän?

 

Nyfikenhet och mod

Två egenskaper som är förenade med olika känslor och som hänger lite ihop är nyfikenhet och mod. Lilla H hälsar på av Ann Forslind har samma tema som Emelie Östergrens Lisa och monsterhuset och faktiskt nästan samma handling: en flicka är nyfiken på ett hus där det bor en äldre dam och en katt spelar stor roll i handlingen som blir spännande. Rädsla blandas med nyfikenhet när de modiga flickorna bestämmer sig för att undersöka respektive hus. Dessutom flirtar båda författarna med folksagans attribut, så böckerna kan vara en del i en litterär utvecklingsresa där den som läst Lilla H hälsar på kommer att känna igen sig i Lisa och Monsterhuset.

Serien om Lilla H passar bäst på småbarnsavdelningen, medan de äldre barnen kan identifiera sig med Lisa, som går i skolan, och nog gillar Emelie Östergrens detaljrika, fräcka serietecknarstil. Kanske förskolans olika avdelningar/åldrar kan jobba med respektive titel i ett gemensamt tema om till exempel mod och/eller vänskap.

En annan modig och nyfiken karaktär berättar Stefan Casta och Staffan Gnosspelius om i Simma Lugnt, Mörten Maud. Maud vill se världen – eller havet kanske man ska säga – och simmar iväg för att upptäcka nya saker, och möter olika faror. Bokens dramaturgi byggs liksom sagans av upprepningar och stegringar, och använder också folksagans motto att det lönar sig att vara snäll. Att vilja veta mer om och erövra världen runtom sig är ju precis vad barn ägnar sig åt, så det finns många paralleller att dra och samtala om.

Mod kan också vara att faktiskt säga att man är rädd, till exempel har scenskräck. Galet modig av Linda Palm Johanna och Björn Lundqvist passar när man vill ha en explicit bok om hur man kan peppa varandra och sig själv att övervinna en rädsla. I Mia Nilssons Hugo vilken cirkus träffar vi på en björn som vill, kan och vågar dansa på lina men inte vågar stå på sig för att hen ska få göra det – det är en annan sorts mod, kanske självkänsla?

Vad är det modigaste du har gjort?

Känner du någon som du tycker är modig?

Finns det någon som du är nyfiken på och skulle vilja smyga på, som Lilla H och Lisa gör?

 

Självkänsla

Gå och bada, Mister Räf! av Stefan Casta och Staffan Gnosspelius handlar precis som Eva Lindströms Alla går iväg om en karaktär som det är lätt att känna empati för. Räven tappar en dag sin självkänsla, och försöker förändra sitt utseende i tron att han inte duger som han är. Orsaken till detta är intressant att fundera över tillsammans. Det är ingen som säger något till räven utan han har en upplevelse som får honom att börja tvivla på sig själv – kan den blå blomman som utlöser detta symbolisera något annat? Det blir dock bekräftelsen från andra som får räven att återfå självkänslan.

I Stina Wirséns Vem är söt? är det obetänksamma kommentarer om utseende, som ”Gult är fult!” som får djuren att bli ledsna, närmast mobbning kan man nog säga. Temat är mer explicit och tydligare här än i Gå och bada, Mister Räf!, så Vem är söt? passar även för de yngre läsarna, eller kan användas som en del i ett tema där ni blandar enklare och mer komplexa, mångtydiga böcker.

Känner du ibland att du inte duger?

Hur kan du peppa en kompis, stärka hens självkänsla?

Rädsla kan maskeras som elakhet eller mobbning – kanske det som brukar benämnas främlingsfientlighet bottnar i rädsla för det okända? Hugo. Elak, blodtörstig och jättefarlig? av Mia Nilsson handlar om detta att se annorlunda ut, och att vara ensam. Hur kan man få andra att förstå att det klappar ett hjärta av guld (och finns en god kock) under krokodilskinnet? Viktigt att diskutera i barngruppen att inte döma efter utseendet!

Hur kan du och dina kompisar bjuda in en ny person i leken och gruppen?

En sak som jag ofta reflekterat över, men inte riktigt vet hur jag ska tänka kring eller tolka, är att det i böckerna ofta är så att den som är okänd för eller olik de andra, precis som krokodilen Hugo i Hugo. Elak, blodtörstig och jättefarlig? behöver bevisa sin godhet genom att utföra något hjältemodigt. Känns inte det orättvist? Diskutera gärna detta med dina kollegor och kanske också i samtal med barnen.

Den här temabokhyllan knyter an till målen i förskolans läroplan, avsnittet 2.1 Normer och värden. Även i andra temabokhyllor, som Jag, Vänskap, Känslor och Familj, är urvalet och många av de föreslagna frågorna för boksamtal valda för att bland annat uppmuntra till reflektioner om identitet, hur vi förhåller oss till varandra, och kring värderingar och normer.

 

Lika och olika

Kanske är det litteraturens allra viktigaste funktion, att den låter läsaren leva sig in i andra människors liv och situation. Att vi får se saker ur andras perspektiv. Med boken som utgångspunkt kan vi föra samtal om att vi är olika (och samtidigt mer lika än vad vi kanske tror) och om att ta hänsyn till andra, att visa öppenhet, respekt och solidaritet.

Med hjälp av boken kan läsaren också upptäcka att andra, oavsett var de kommer ifrån eller hur de ser ut, också kan vara lika hen själv, att man inte är ensam om sina tankar och känslor.

Två citat ur boken Vi, med text av Linda Palm, illustrerar detta explicit:

”Bra eller dåligt, fel eller rätt, alla tänker vi på olika sätt.”

”Vi är unika, ingen är lik den andra. Tillsammans vi bryr oss och tar hand om varandra.”

Detta gäller verkligen i Ester Arg och Daisy Galej av Anna Platt och Maria Källström. De två vännerna är så olika. Daisy är alltid glad och Ester är, om inte alltid så för det mesta, irriterad eller arg. Hon har inte alls så lätt att glädjas åt livet som Daisy. Du har säkert också båda personlighetstyperna i din närhet. Boken är lågmäld och lugn, med känsla för språket och ordglädje. Det är så fint att vare sig Daisy eller berättelsen skuldbelägger Ester, eller försöker fixa hennes humör. Boken slutar öppet, kanske fortsätter samtalet mellan dem när de går in och dricker kaffe, kanske försöker de förstå varandra. Eller så får det bara vara som det är. Det är lätt att sätta igång ett samtal i barngruppen eftersom det inte finns något färdigpaketerat slut, ingen sensmoral. Boken passar också fint i temat Känslor. Frågor att samtala om kan vara:

Hur kan det vara att Daisy är så glad?

Hur kan det vara att Ester är så arg?

Hur känns det inuti, tror du?

Känner du igen dig i någon av dem?

Känner du någon som är precis tvärtom som du?

Kan en vara lite som Ester och lite som Daisy? Kanske olika dagar?

De två zebrorna som delar hus i Treo, Enis och en till av Maria Nilsson Thore är också olika, en gillar lugn och rutiner, den andra längtar efter omväxling. Och mera fart blir det för Treo när en tredje part dyker upp – kan det kanske bli för mycket omväxling på en gång? Här kan ett samtal koppla bokens karaktärer till de olika personligheterna i barngruppen, och att reflektera över vilka som behöver lugn och ro och ordning, och vilka som vill ha det lite livligare och lätt stökar till i hastigheten. Inte heller den här boken har någon pekpinne, eller antydan om huruvida det ena sättet att vara är mer accepterat än det andra. Och zebrorna omtalas inte med könsbestämmande ord, utan läsaren kan identifiera sig enbart utifrån deras personligheter.

Studera bilderna, det finns många roliga detaljer, och prata om vad som händer. Till exempel:

Vad gör Treo och Minus?

Hur reagerar de andra zebrorna i kvarteret? Vad tror du de säger till varandra?

Hur är det där du bor – så där prydligt som de flesta har det av zebrorna, eller lite stökigare?

Hur skulle du helst vilja ha det?

Andra frågor att samtala utifrån kan vara:

Vem av de tre zebrorna känner du mest igen dig i?

Hur tror du Enis känner det när hen kommer hem till huset?

Vad tror du händer sen, när de fikat klart?

 

Livsfrågor

Ett annat uttalat mål är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att ”upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen”. Där kan en bok ge både förkunskaper om sådant som kan komma att inträffa, och repriser för att bearbeta det som har hänt. I ett boksamtal kan frågor och situationer som gestaltas i litteraturen lyftas fram och problematiseras.

I Maskrosdagen av Per Gustavsson möter läsaren en berättelse med mycket livskänsla, även om det kan tänkas handla om alltings förgänglighet, gestaltat på ett fantasifullt och poetiskt sätt som en pojkes vänskap med tre förmänskligade maskrosor. Det går att läsa in olika saker i boken, för några läsare kan det nog handla om döden. På en bild ror en gestalt över ett mörkt vatten, vilket kan läsas som en (vuxen) referens till floden Styx, som i grekisk och romersk mytologi skilde de levandes värld från de dödas, och färjekarlen Karon som i sin båt förde de dödas själar över floden till Hades.

Kretsloppet från födelse till död, från frö till förmultning, finns närvarande på fler sätt. Maskrosorna blir kompost, i trädet ser pojken ett fågelbo med ägg, och maskrosorna, ja, de går ju inte att utrota, konstaterar pojkens pappa.

Vad läser du själv in? Hur tolkar din barngrupp boken? Säkert på många olika sätt, och det är en härlig utgångspunkt för boksamtal! Läs och se vilka frågeställningar som kommer upp från barnens läsning. Och använd gärna frågor från handledningens avsnitt Boksamtal.

I den sagolikt magiska berättelsen Drakeld, med text av Åsa Mendel-Hartvig och fantastiska bilder av Ane Gustavsson, skadas en lillasyster svårt – ska hon överleva? Så många känslor tumlar i storasyster Milli. Draken som är orsaken till skadan kan symbolisera både olyckor och sjukdom – svårare livsfrågor finns knappt för ett barn, vare sig det är en egen sjukdom, ett syskons eller en närstående vuxens. En bok att vara varsam med, tycker jag. Inte prata sönder, utan låt berättelsen sjunka in och lyssna lyhört efter frågor och tankar – var vill barnen starta ett eventuellt samtal?

 

Etiska dilemman och moraliska frågor

Vilka moraliska och etiska dilemman kan ett förskolebarn ställas inför? Finns det särskilda situationer eller diskussioner som ofta förekommer på förskolan, som kan vara svåra för barnen att förhålla sig till? Fundera!

Sådant som känns jobbigt och fel, antingen att göra själv eller ha kännedom om att någon annan, en vuxen eller en kompis, gör kan vara: Att ljuga. Att stjäla. Att skvallra.

Några exempel på böcker där barnen bryter mot regler eller normer är:

Syskonen i Vi går till Lördag av Caroline Bruce och Helena Willis lyder inte förmaningen om att INTE köpa tuggummi när de handlar lördagsgodis. Anledningen till detta förbud skapar ett överraskande och dråpligt slut, efter allt besvär barnen haft för att bli av med de tuggummin de förstås ändå köpte.

I Simma lugnt mörten Maud av Stefan Casta och Staffan Gnosspelius smiter Maud ut på en simtur, som blir mycket längre och farligare än vad hennes försiktiga mamma anar. Och Maud inte bara sticker hemifrån, hon talar inte riktigt sanning heller …

Pella och pinnarna av Teresa Glad, där Pella kan inte låta bli att ”låna” sin systers ena vandrande pinne. Läs mer om boken under temabokhyllorna Familj och Känslor.

 

Lika värde

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla respekt och förståelse för alla människors lika värde och de mänskliga rättigheterna.”/Lpfö18

Hur kan litteraturen vara till hjälp att utveckla respekt och förståelse för alla människors lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Det är viktigt att titta på hur det ser ut i böckerna, vem skildras där? Och hur?

Vem-serien av Stina Wirsén tar upp viktiga och intressanta frågor på ett humoristiskt sätt. Vem är söt? lyfter frågan om utseende, vem är söt och vem är inte söt? Och viktigast av allt, vem bestämmer det? Upplagt för diskussion!

I När prinsessor tar semester låter Per Gustavsson inte bara prinsessorna komma från olika länder och ha olika hudfärger, det finns även någon extra stor prinsessa, och minst en med glasögon. Det är annars ganska sällan barn i bilderböcker skildras som annat än lagomlånga och lagomsmala, särskilt inte om de är huvudpersoner. Just glasögon dyker dock allt oftare upp på bilderbokskaraktärer, till exempel har Rally, i Emma Adbåges och Marie Norins serie om Rally och Lyra, ett par runda brillor, liksom Pella i Pella och pinnarna av Teresa Glad.

Rullstolsburna barn – som ett av de fyra barnen i Vi och Stina Wirséns karaktär Lucia – är inte så vanligt i bilderboksutgivningen från de traditionella barnboksförlagen. Även om det ofta är där vi hittar det nytänkande och högkvalitativa ur ett litterärt och konstnärligt perspektiv, är det i högre utsträckning mindre specialförlag med idéburen inriktning som lägger sig vinn om att skildra det normbrytande. Eller att ge ut översättningar från andra länder än anglosaxiska och nordiska. Skildringar av karaktärer som finns någonstans inom autismspektrat blivit vanligare, till exempel Tom av André Neves, och i serien om Lea Lejontämjare har Leas kompis Downs syndrom.

Många är nog medvetna om vikten av att förskolans urval av böcker bör innefatta även skildringar där barn med annan etnicitet spelar huvudrollen, inte bara syns i bakgrunden på illustrationerna, till exempel i en barngrupp. Matilda Rutas Ninna (i t.ex. Ninna och syskongrodden), Omko i Tove Pierrou och Joanna Hellgrens Småkrypsboll och Simon i Simons anka av Gun Jacobsson och Anna-Clara Tidholm är andra exempel från Polyglutts urval, liksom Gunna Grähs böcker Mehmet och lilla Luna och Dino och lilla Kurren. De sistnämnda representerar dessutom en i bilderböckerna mindre vanlig social bakgrund genom att skildra förortens miljö.

I Du ska få gröt och en lillasyster skildrar Solja Krapu-Kallio och Anna Bengtsson en flicka vars familj förefaller ha sitt ursprung i olika länder. Mamman och hennes släkt är nordiskt blonda, på pappans sida är de mörkhåriga och brunare i hyn, kanske kommer de från Latinamerika eller ett medelhavsland.

 

Genus, kön och sexuell läggning

Vem bestämmer hur pojkar respektive flickor ska se ut, hur de ska klä sig och vad de kan göra? Bara de själva!

Per Gustavsson fick inspiration till Så gör prinsessor, första boken i serien om den modiga prinsessan, när hans dotter gick i förskolan. En dag när hon kom hem pratade hon om vad flickor kunde göra och vad pojkar kunde göra – eller snarare vad flickorna, enligt vad hon hade fått höra, inte kunde göra. Då skapade Per prinsessan som gärna klär sig i rosa och bär smycken, men som dessutom tacklar hårdast i hockey, kan svinga ett svärd och slickar av tårtfatet föga prydligt. Med humor och äventyrlighet visar prinsessböckerna att roller, egenskaper och karaktärsdrag inte definieras eller förutbestäms utifrån om du är född som pojke eller flicka.

Prick och Fläck i Lotta Geffenblads böcker är icke-könade, och de traditionellt normativa färgerna blandas på respektive kanin – eller är de kanske hundar? Det kan en inte heller riktigt veta. De delar på sysslorna i sitt gemensamma hem och de har liknande personligheter. Öppet för tolkning, till exempel att helt enkelt tänka på dem som två individer, och inte definiera dem efter kön. Lika fritt är det för den läsare som vill se dem som specifikt pojkar eller flickor eller kanske en av varje – viktigt att låta var och en får ha sin bild av Prick och Fläck, att inte försöka uppnå konsensus i barngruppen.

Bilderböcker med icke-könade huvudpersoner kommer säkert att bli vanligare i takt med öppenheten från personer som definierar sig som binära, och samhällsdebatten kring frågor som ett eventuellt tredje kön.

Varje år gör Svenska Barnboksinstitutet en genomgång av utgivningen och tar fram statistik och tittar på trender och tendenser. Du kan läsa hela Bokprovningen på barnboksinstitutets hemsida, www.sbi.kb.se. Om 2016 års utgivning säger man bland annat så här:

”I böckerna tycks det finnas en önskan att skildra och synliggöra individer och grupper som befinner sig utanför majoritetssamhällets normer, och på så sätt vidga dessa. Det är inkännande porträtt där historien oftast berättas utifrån den person som befinner sig utanför normen. Åtskilliga huvudpersoner är till exempel transpersoner som får berätta sin egen historia, men böckerna tar också upp normer kring till exempel psykiska funktionsvariationer, kroppskonstitution, sexuell läggning eller etnicitet.
[—]
I bilderböckerna är det fortsatt främst i skildringen av familjen vi ser att heteronormen ifrågasätts. Ninna och syskongrodden av Matilda Ruta handlar om att få ett syskon. Hur Ninnas familj ser ut beskrivs inte i texten, men flera vuxna förekommer i bilderna och det är upp till läsaren att tolka huruvida Ninna lever i en kärnfamilj eller en stjärnfamilj.”

Matilda Rutas hyllade Ninna och syskongrodden återfinns också i temat Familj. Genom bilderna kan läsaren försöka utläsa hur föräldraskapet hänger ihop, texten säger ingenting om det, men syskonet som Ninna får har två mammor, en mörk och en ljus. Flickan som inte kan somna i Moa-Lina Croalls och Klara Perssons expressiva och färgstarka Sovdags för Lydia har lika självklart två mammor.

 

Att känna igen sig

Om du har ett utseende som aldrig representeras, lever i en familj eller bor i en miljö som aldrig syns – hur känns det? Som att du är osynlig? Mindre värd? Håll koll på vad ni lånar och läser, så att alla barn kan känna sig representerade under till exempel en termin.

Det är viktigt, framförallt för att det ger fler barn möjligheten att känna igen sig och våga vara sig själva, och att utveckla sina respektive unika personligheter. Det kan på sikt också medverka till en positiv attitydförändring i hela samhället när allt fler barn, elever, föräldrar och förstås pedagoger ifrågasätter normer, och bejakar och uppmuntrar många sätt att vara människa på.

Så sätt ihop förskolans boksortiment, särskilt de böcker ni går djupare in i, med stor medvetenhet. Lyft fram att trots att vi sinsemellan kan vara så olika är vi ännu mer lika – och alla är lika mycket värda!

Här samlar vi böcker som berör ämnen som med en lite obestämbar term brukar kallas ”svåra frågor”. Det kan vara sjukdom, död, sorg, flykt eller stark rädsla. I urvalet till Polyglutt har vi inledningsvis inte fokuserat utifrån ett problemrelaterat perspektiv, men det kommer in fler böcker, även på olika ”svåra” teman, efter hand.

 

Flykt och flyktingar

Annalisa och födelsedagspresenten, med bilder av Caroline Sellstone, gestaltar ett omdebatterat ämne, tiggarna vi möter i gatubilden. Författaren Angeli Sjöström Hederberg, berättar att det var hennes son Åkes frågor som gav idén till berättelsen om Sonia, Annalisa och hennes föräldrar. Alexandra Pascalidou har skrivit ett fint förord, som inte är inläst eftersom den texten riktar sig till den vuxna läsaren. Läs det gärna! Boken är konkret och positiv, berättad ur barnets perspektiv. Annalisa identifierar sig med Sonias dotter som fyller år samma dag som hon, men boken lyfter också naturligt in vuxnas resonemang kring vad och om man alls ska ge något.

En bok som går att läsa ur många perspektiv är Gummi-Lisa hittar hem av Anna Bengtsson. Inspirerad av en tidningsnotis om leksaksankor som drev omkring på havet skrev hon ankornas berättelse, långt före den stora flyktingströmmen över Medelhavet. Ändå kan man nästan tro att boken var tillkommen för att bearbeta just det. Öppenheten med många möjliga bottnar i berättelsen gör att den passar extra bra för boksamtal.

Åka buss var en av det utgivningsårets (2016) mest omtalade titlar. Under ytan på historien om de två förmänskligade katterna som ger sig av på en lång färd, som startar med bussresa, ligger en berättelse om väpnad konflikt, kanske krig, och flykt. Var uppmärksam på vad bilderna signalerar; i början av boken finns det vapen, soldater och krigsflygplan; och var beredd på barnens frågor och reflektioner. Det är lätt att missa detta om man bara förbereder sig genom att läsa texten, som är berättad ur barnets perspektiv och inte talar i termer om krig eller fara. Boken talar så fint om saknad, pappan är till en början kvar i det gamla landet, och det ödsliga rummet de först kommer till tycks spegla deras känslor. En bra bok för att bearbeta barns egna upplevelser av flykt, och skapa förståelse och empati för de som kommer hit. Sarah Vegna och Maya Jönssons fina Jag kom hit på ett litet blad likaså.

 

Sjukdom, död och sorg

Vem är sjuk? och Vem är död? i Stina Wirséns Vem-serie passar även för mycket små barn, som också kan behöva läsa och prata om starka känslor och svåra situationer.

Om hur allting föds på nytt kan Maskrosdagen av Per Gustavsson fungera som samtalsbok till, boken berättar lekfullt om kretsloppet utifrån tre maskrosors perspektiv. Men boken har också en allvarligare poetiskt fin passage mot slutet om hur blommorna faktiskt dör och blir till änglar – maskrosfrön för den mer prosaiskt lagda vuxne läsaren – som kan vara trösterik för den som har en närstående som är sjuk eller har gått bort.

Matilda Ruta har fått stor uppmärksamhet för Ninna och sjukhusfåglarnasom skildrar tillvaron på sjukhus med både fakta, värme och humor. En bok som ger både förståelse och tröst. Och den vackra och spännande Drakeld av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson kan ge hopp, så där som nog bara svindlande sagor kan.

Barn med föräldrar som inte riktigt orkar, kanske lider av en depression, är utsatta och tar inte sällan allt för mycket ansvar. Sanna Borells En sån dag är en glad skildring av en obestämt trött mor och dotter som gör en utflykt. Flickan driver på, positiv och pigg, så mamman kämpar sig iväg fast hennes kropp ”känns tung idag.” I bilderna kan man se att krukväxterna inte fått någon omsorg, många använda temuggar står på bordet och mamman omges av grå bakgrund, och bär en grå tjocktröja. Väl ute i parken blir det hela en oväntat positiv upplevelse, både flickan och mamman verkar överraskade av den vändningen. Inläsaren My Areskoug gör den kärleksfulla dialogen trovärdig, deras olika temperament hörs genom texten och det finns en lågmäld humoristisk underskruv i mammans svar.

Sjung för mig pappa av Stefan Casta och Staffan Gnosspelius handlar om en fågelunge som känner sig övergiven av sin pappa, som flyttat och startat en ny familj. Med humor och värme, och bilder som verkligen talar till hjärtat, skildrar boken en situation som många barn möter.

Känslor kan vara starka och svåra att prata om, till exempel rädslor. Per Gustavssons Skuggsidan är en stark bok som kan tolkas som äventyr, fantasi eller dröm, om att vara rädd för natten och mörkret. Vi har samlat böcker om rädsla och andra känslor i temabokhyllan Känslor.

Kanske hittar du andra titlar i Polyglutt som också tar upp svåra frågor, det finns ju flera sätt att tolka böcker. Hör gärna av dig i så fall så kan vi lägga till boktips och erfarenheter från din barngrupp.

Att vara vänner är fint. Med en del vänner har man kul, är aktiva och leker, det känns sådär hejsan och skrattigt. Med andra kanske man mera myser och tar det lugnt, känner värme, förtrolighet, trygghet. Vänskap kan ha olika karaktär. Man kan ha vänner som man känner hemifrån genom familjen, släkten eller grannskapet, eller från förskolan (eller både och förstås). Och barn och vuxna kan vara vänner tvärsöver generationer. Det är några av de saker vi tagit fasta på i urvalet av böcker till temahyllan för att få bredd på temat Vänskap. Och kanske kan en katt vara ens bästa vän?

Så är det nog i Dino och lilla Kurren, en av böckerna i Gunna Grähs hejhej-serie som alla handlar om möten mellan människor. Dino hittar inga kompisar på gården när han går ut men träffar Heikki, som råkat somna på en parkbänk och är alldeles förtvivlad för att han glömt mata sin katt Kurren. Det fixar Dino förstås! När läsaren ser hur kärleksfullt Heikki ordnat det för Kurren i sitt i övrigt minst sagt stökiga hem förstår hen hur mycket katten betyder för honom. En fin ingång till att tala om vänskap, och ensamhet.

Vänskap är ett tema som har stor igenkänningsfaktor för barnen på förskolan, och både tacksamt och viktigt att prata om – för det är ju inte alltid så lätt att vara vänner. När konflikter uppstår gör det som mest ont om det är med ens bästis. Förhoppningsvis kan det gå över fort, som det brukar göra för Rally och Lyra i en serie böcker av Emma Adbåge och Marie Norin, som till stora delar utspelas på förskolan och förenar humor med stora känslor.

”Ibland är Rally helt bäng i huvet.

Sen är Lyra helt bäng i huvet.

Sen går alltihopa över.

Allt går över. När man är Rally och Lyra.” /Rally och Lyra och Limpa, Alfabeta, 2015

Fast när Rally glömmer sin nalle hemma hos Lyra i första boken Rally och Lyra, då blir det inte så roligt… Hur löser de det, tro? Pricksäkert och poetiskt berättar boken om kärlek, avundsjuka och om att kunna dela med sig.

Allra värst kan känslorna svalla när det handlar om svartsjuka, till exempel när någon ny dyker upp och två plötsligt ska leka tre. När Limpa börjar på Rallys och Lyras förskola i  Rally och Lyra och Limpa gnisslar det mellan de två vännerna. Limpa har långa flätor, kan gå ner i spenat, nej spagat heter det ju, och hon kan sjunga som en ängel. Både Rally och Lyra vill imponera på Limpa och bli sedda av den nya spännande tjejen. Hur ska det gå med deras egen vänskap?

Även i Maria Nilsson Thores serie ALLA TRE om tre kompisar på förskolan uppstår det gnissel ibland, till exempel i Alla tre vill leka två. 

För ”de minsta små” är Stina Wirséns Vem-serie om nallen, katten, kaninen, fågeln och nallegrisen en härlig samling berättelser. Alla handlar om de fem vännerna och vad de har för sig, och lite extra passande i temat Vänskap kanske Vems kompis är. Där kommer det, precis som för Rally och Lyra, också in en ny kompis in i bilden. En blå katt. Som är så len, tycker nallen. Nallen vill gärna ha den nya katten för sig själv. Det blir bråk och upprörda, hemska känslor, innan allt blir bra igen. Stina Wirsén väjer inte för starka uttryck, verklighetsnära och med mycket humor. De flesta av böckerna här under Vänskap kan lika gärna passa i temat Känslor.

Det är intressant att jämföra berättarrösten hos Stina Wirsen, med texten som repliker och utrop, med Åsa Mendel-Hartvigs mer stillsamt beskrivande text i serien om Otis. I Otis bråkar illustreras de svallande känslorna mer i bilderna av Ane Gustavsson. Jämför gärna hur illustratörerna (Stina Wirsén gör både text och bild) arbetar med form och gestaltning i scenerna för dramats höjdpunkt – förstörelsen – och den vita tomheten när allt är trasigt, skam och tårar. Kolla kroppsspråket i bilderna. Och hur karaktärerna närmar sig varandra igen.

Lotta Geffenblad serie om vännerna Prick och Fläck har många intressanta ingångar, bland annat kan man fundera över – och själv bestämma – vad de är för slags djur, kanske hundar eller kaniner eller en blandning? Ingen av dem är heller uttalat pojke eller flicka. De bor och gör allt tillsammans, som i Prick och Fläck är hemliga, där de tapetserar – och blir av med sina prickar! Hur kan man då veta vem som är vem?

Relationer är ett återkommande tema hos bilderboksmakaren Eva Lindström, vars konstnärskap kännetecknas av en absurdistisk humor och dubbla tilltal – det vill säga att man kan läsa böckerna på flera nivåer, barn kan tolka på sitt sätt, vuxna kanske på ett annat – och att det alltid finns mycket att läsa mellan raderna. Stora delar av berättelserna ligger i bilderna, så läs och tolka även dem och fyll tillsammans i det som inte sägs ut.

Tre Lindströmböcker om vänskap som kan skapa samtal kring de känslor som väcks av att (kanske) bli övergiven av en vän är Apan och jag, Jag rymmer och Min vän Lage. Apan och jag har en kort text på rim och funkar i sin enkelhet också med förskolans yngre barn. I bilderna kan läsaren se var den försvunna apan är någonstans, och vet alltså mer än huvudpersonen, jag-et i boken – det är ett kul grepp. I Min vän Lage, som har en längre text med referenser som barnen behöver vara lite äldre för att hänga med på, blir jag-et vän med en uggla. Precis som i Apan och jag slår kompisen sig samman med någon annan ett tag, men återkommer till jag-et efter en konflikt med hen.

Vad händer då, tro? Kommer jag-et att vilja fortsätta vänskapen, eller är hon för sårad? I Jag rymmer uppstår vänskap mellan ett får och en mård, som bott ensam tills fåret flyttade in. Under ytan genom hela boken ligger mårdens oro att fåret ska gå tillbaka till hagen där hen bodde förut tillsammans med sin flock. Eva Lindström har en förmåga att genom ögon och blickar spegla känslor och ge oss en aning om allt det som inte uttalas. Det är tacksamt för boksamtal när det finns mycket för läsaren att fylla i själv, det ger utrymme för många tolkningar.

Vänskap kan uppstå på oväntade platser. Ann Forslinds serie om flickan Lilla H passar fint för de yngre förskolebarnen. De är vardagligt realistiska, och även om de inte skildrar några egentliga konflikter är de inte utan dramatik. Det spännande äventyret Lilla H ger sig ut på i Lilla H hälsar på känner många barn igen – att smyga på en ”mystisk” person. Här är det en gammal dam som bor ensam i ett hus.

”Lilla H är rädd för en tant.

Som pratar med fåglar

Och är hur gammal som helst.”

Mötet mellan tanten och Lilla H startar i nyfikenhet. Snart övergår det till rädsla, både för Lilla H´s egen del och för katten som är hennes följeslagare. Tänk om tanten tagit fast katten? Stoppat den i sin gryta? Lilla H flyr i panik, men upptäcker förstås att tanten är snäll och läsaren kan ana att en vänskap är född. Detta att tala om vad vänskap över generationerna kan betyda anknyter också till temat Familj, där vi träffar Lilla H igen i Lilla H och Farmor grå  är.

Vill man spinna på temat ensamhet och (kanske i jämförelse med Lilla H) att inte vara rädd för det eller den som är annorlunda, kan Mia Nilssons serie om krokodilen Hugo vara en ingång. Starta med första boken Hugo – Elak, blodtörstig och jättefarlig? där Hugo jobbar hårt för att hitta en kompis. I de efterföljande böckerna har djuren blivit vänner och ordnar cirkus, driver konditori och åker på semester – ämnen som passar de lite äldre förskolebarnen.

Två fina böcker om vänskap av annan karaktär och ton är den poetiska Vad drömde du om? av Solja Krapu-Kallio och Sara Gimbergsson, och Per Gustavssons Måntornet. I bilderböcker tar drömmar, fantasier och lek naturlig plats, för i bilderna kan allt det som du drömmer om gestaltas och förverkligas. Sindre, som är huvudperson i Måntornet, vill komma upp till månen. Efter att med klent resultat ha frågat ett antal vuxna om hjälp beslutar han sig för att själv bygga en stege, en ställning att klättra på. Lyckas han? Ja kanske?! Vad tror du? Under den processen möter han i alla fall äntligen en som är intresserad av samma sak, Sindre har hittat en själsfrände och vän. Bekräftande och inspirerande för barn som likt Sindre hellre drömmer och fantiserar än till exempel spelar fotboll.

Det finns förstås många andra böcker i Polyglutt som också handlar om vänskap, det finns som sökord om du vill ha fler tips. I avsnittet Boksamtal kan du läsa mer om hur man kan samtala kring böcker. Här kommer några förslag på frågor som kan passa till temat Vänskap:

Känner du igen dig i någon av karaktärerna i boken/böckerna?

Har något liknande hänt dig? Vad gjorde du då?

Hur vill du att en vän ska vara?

Hur är man en bra vän?

Hur känns det när man blir osams med sin bästa vän?

Hur kan man göra för att bli sams och vänner igen?

Varför kan det vara så svårt att säga till exempel ’Förlåt’?

Vad kan man göra för att hjälpa två som är arga på varandra, eller ledsna?

(Finns ej som bokhylla i Polyglutt)

Här är några av mina personliga favoriter bland böckerna i Polyglutt, klassiker såväl som mer nyutkommet i en salig blandning. Läsupplevelser kan man få av många olika slags böcker, tycker jag. Vissa böcker kittlar fantasin, andra pratar direkt till någon känsla. Det viktiga för mig är att boken berör på något sätt, det tror jag är vad som skapar läsglädje även hos barnen. Böcker som väcker nyfikenhet, intresse och känslor. Böcker som får läsaren att förundras, skratta och känna medkänsla såväl som spänning. Inte allt i samma bok förstås!

Jag förmodar att fler än jag älskar Peter Cohen och Olof Landströms bok Gustav och snåla glasstanten – alltså, han kämpar ju så hårt och med sådan uppfinningsrikedom, Gustav. För mig är den boken både rolig och väcker ömhet för Gustav, till och med den stränga glasstanten faller ju till föga till sist. Och kanske var hon inte så snål, egentligen?

En av de första bilderböckerna jag läste av Eva Lindström var Min vän Lage. Jag har skrattat åt många bilderböcker, men det är något med Eva Lindströms torra humor och lite bakåtlutade berättarröst som får mig att helt gå i spinn. Det smått absurda och knasiga i den här historien om ugglan Lage som flyttar till stan är typiskt för hennes böcker. Jag har högläst Min vän Lage på många föräldramöten, och sett bland andra tuffa MC-pappor fullständigt bryta ihop av skratt och kommentarer som ”finns det så roliga böcker för barn, varför har jag aldrig fått läsa dom?”. Jag tror kanske inte att Eva Lindström egentligen skriver för barn utan för vem som helst som har samma humor, oavsett ålder. Hennes böcker har ofta flera skikt. Och också stor variation, även om man alltid känner igen hennes uttryck och lätta akvareller i illustrationerna. Alla går iväg till exempel har en helt annan ton än Min vän Lage, den är så svidande melankolisk och sorglig. Boken berättar om Frank som blir ensam när kompisarna försvinner i någon lek, och går hem och gråter ihop en marmelad (!). Tragikomiskt brukar man kalla det som får en att både gråta och skratta, det passar bra på Alla går iväg – men så klart blir det bra på slutet. Jag var i min barndoms sextiotal också en ganska ensam unge (och trivdes för det mesta med det) och tror att många med mig kan känna igen sig i Frank.

Kraftfulla humoristiska illustrationer och en enkel text, med mycket igenkänning för både föräldrar och barn, hittar vi i God natt, ers majestät! av Villemo Linngård Oksanen och Åshild Kanstad. Det är en fin och rolig godnattsaga om den lille kungen som alla i slottet försöker få att sova utan att lyckas, ända tills … Nej minsann, jag ska inte förstöra er läsupplevelse genom att avslöja slutet! Jag skulle absolut ta med mig den här boken i fysiskt format till föräldramöten om jag var på förskola. Nu ger jag istället bort den i parti och minut till kompisars barn och barnbarn. Mia Nilssons serie om Hugo har massor av humor och mycket vuxenigenkänning, kanske särskilt Hugo. Äntligen semester!

Anna-Clara Tidholm är den språkliga rytmens mästarinna, Knacka på!, till exempel, tillhör barnlitteraturens moderna klassiker. Men det finns ju fler böcker av henne som har en sådan härlig takt att man knappast kan sitta still och läsa, utan längtar efter att gå boken, stampa in rytmen, framföra boken som dikt eller rappa. Med bara två ord per sida lyckas hon dessutom berätta en historia, som i mysiga Läsa bok eller mystiska Hela natten, som jag lite skämtsamt brukar kalla en thriller för tvååringar. Vad menar jag? Jo, när ni läser boken, titta på vilka djur som finns på scenen – några är typiska rovdjur, andra är bytesdjur … Men ingen fara, när solen går upp har ingenting läskigt inträffat, denna drastiska tolkning finns bara mellan raderna – och kanske bara i mitt huvud!

Småkrypsboll tog jag med här eftersom Joanna Hellgren tillhör mina absoluta favoriter bland illustratörer och konstnärer som gör bilderböcker. Hon skapar också fantastiska grafiska romaner för unga och vuxna. I den här berättelsen, med text av Tove Pierrou, möter vi en pojke som hellre än att spela fotboll ägnar sig åt att rädda de små djur han hittar på fotbollsplanen. Jag var själv ett sådant barn, låg gärna på en bergsknalle och kollade på allt smått som rörde sig i vitmossan, eller tittade på en myrstack med förstoringsglas. Titta på Joanna Hellgrens färgflöde och spännande perspektiv, så häftiga bilder.

Bakom Lina Ekdahls och Emma Hanquists knasiga titel Vi smular vi härmar en gök gömmer sig en flödande, sprudlande ordresa som blir som en kollektivistisk prosadikt – författaren Lina Ekdahl är poet – och en hyllning till det mångfacetterade hos var och en av oss. Vi gör så många saker, enskilt och tillsammans.

Apropå poesi så måste jag ju ta med Halsen rapar, hjärtat slår – rim från 0 – 100 år, av systrarna Emma och Lisen Adbåge, en härlig diktsamling där ämnena pendlar från konkret och vardagligt till stora känslor som sorg. Här finns dikter om korv och om bajs, och dikter som tangerar politiska och aktuella ämnen som miljö, feminism och att vara annorlunda – de tolkningarna finns under ytan, för oss vuxna. Och även allvaret har en komisk udd, inte minst genom illustrationerna.
En dikt om dagen skulle jag vilja ordinera alla, oavsett ålder!

Till sist vill jag lyfta fram en riktig saga. Åsa Mendel Hartvig och Ane Gustavsson har med Drakeld gett oss en magisk berättelse om mod, sorg och hopp, med ingredienser som drakar, mörker och kärlek. Bildmässigt är det ett rent konstverk. Drakeld har lite av stämningen hos Sunnanäng och andra sagor av Astrid Lindgren, och från Ulf Starks vemodigare historier. Kanske lockas du att vilja prata om och fundera över somligt i boken tillsammans med barnen. Eller, ska den kanske få vara så här spännande och magisk, utan att vi söker tolkningar? Somliga böcker, berättelser och sagor ska få stanna som individuell och inre upplevelse. Kanske är Drakeld just en sådan saga. Fast det avgör förstås du.

Jag hoppas att du ska komma att dela min känsla av att det är berättelser som den här som är det verkliga skälet till att läsa böcker, i alla fall skönlitteratur. Inte för att lära oss saker eller träna språk (även om det förstås alltid kommer med på vägen), utan för att böckerna ibland kan ge oss så svindlande läsupplevelser!